Försäljarskrik. Trafikbrus. Skosuleklapp. Doften av urin fräter på de smutsade gatustenarna. Parkgräsets ovårdade strån sprakar när en trött kropp trycker dem mot jordens hårda yta. Snart är de gröna stråna lika torra som hennes fotsulor. Fiskresternas selta fräter på hennes sträva tunga. Den spritfyllda kroppen bredvid snarkar tungt. Han känner inte längre att huden kliar då byxorna klistras mot hans lår. Gatustenarna, hennes tunga, hans byxor. Alla dofter ter sig lika för den turist som närmar sig med kameran på magen. Hon fastnar på bild. Han också. Det blir smaskiga minnen från en semester i varm sol och tvättmedelsdoftande hotelsäng.
På dagens frilandsträff fick vi uppgiften att beskriva en plats utifrån fler sinnen än bara synen. Texten som presenteras ovan är mitt resultat av uppgiften. Platsen är Plaza Echaurren, Valparaísos äldsta torg.
1 kommentar:
Hmm... fin beskrivning av ngt sorgligt.
Här i Göteborg är doften av Jennie sorgligt frånvarande men våra minnen av henne starkt närvarande:)
Skicka en kommentar