Att vakna ena dagen i lägenheten i Västerås och den andra i Norrköping kan vara speciellt. Så länge jag inte behöver vara borta från mitt riktiga hem allt för många dagar kan det vara trevligt med lite omväxling.
Vardagen brukar för mig bestå av en hel del rutiner. Morgonen och kvällen är speciellt sådana tider på dygnet då det mesta går på rutin. När jag saknar rutiner eller när dessa är svävande känns det lite mer som helg. Vardagen med rutiner kan vara både lite trist men också trygg och skön. Jag både behöver rutiner och behöver bryta dem med jämna mellanrum. Sist jag fick ett infall att bryta rutinerna gick jag och skaffade en hund på prov. Denna gång har mitt infall resulterat i att jag sitter och åker till Västerås. Det är bara att hoppas på att det blir lite mer lyckat denna gång.
I min vardag i Västerås har jag nya rutiner kopplade till de förutsättningar som finns där. Tillexempel så äter jag alltid frukost i köket medans jag lyssnar på radio och tittar ut genom fönstret på träden och husen. I Norrköping äter jag frukost framför nyhetsmorgon. Båda dessa rutiner är trevliga och jag kan slappna av på morgonen. Att jag väljer olika platser i hemmet beror på vilket rum jag trivs bäst i. I Norrköping finns inget fönster vid köksbordet utan tvsoffan står på trevligare och ljusare plats. I Västerås är tvrumnet mörkare och radion lättare att slå på.
När vardagen ser olika ut från dag till dag känns veckorna kortare. Jag kan komma på mig själv att leta efter godsaker i skåpen mitt i veckan. Det är annars något jag främst unnar mig på helgen. Godsakerna jag har hemma är främst skorpor, nötter och torkad frukt. Jag antar att det har blivit en ny rutin som jag faktiskt aldrig haft i Norrköping. Istället för att gå på hundklubbar med Myra eller cykla i skogen med vänner sitter jag hemma framför tvn och knaprar på ett par skorpor. Jag ska ärligt säga att jag börjar trivas även med det livet.
Det kan vara påfrestande att sätta sig på ett tåg två timmar måndag morgon och sen jobba en hel dag. Samtidigt så går tiden fort och på natten sover jag som en stock. Den här veckan har jag varit i Västerås i två dagar. Dessa har verkligen swishat förbi då de varit fulla av spännande möten. Jobbet börjar bli riktigt kul nu när jag träffar deltagare.
Tre nya personer har jag lärt känna denna vecka och en som jag träffat sedan innan. Vilka fantastiska ungdomar. Jag hoppas att jag får möjlighet att föra samman dessa ungdomar med människor som kan berika deras liv och som de kan berika i utbyte. Det är så spännande att lyssna på deras berättelser, drömmar, erfarenheter och vägval. Idag vid slutet av ett möte sade jag till en deltagare att jag hoppas kunna hjälpa hen lite på vägen mot sitt mål. Hen sade då att jag redan hjälpt massor. Det var under vårt första samtal och det jag gjort var att, lyssna, ställa frågor, bekräfta samt visa en hemsida med information om de yrken hen väljer mellan.
En person var så angelägen om att välja ett yrke där hen kunde göra nytta för samhället för att betala tillbaka allt hen fått. Denna typ av uttalanden är inte nya för mig då många av kvinnorna inom Projekt Mirjam uttryckte sig på samma sätt. Jag blir dock lika berörd varje gång. Här har vi människor som verkligen med hela sitt hjärta vill bidra till samhället samtidigt som den svenska regeringen beslutat att de får stanna på nåder.
Tillfälliga uppehållstillstånd med krav som är så orimliga att en som är född i Sverige med silversked i mun och ett stort nätverk på köpet knappt skulle klara det. Hur kan en politiker ens tro att det skulle vara rimligt att en person som precis avslutat gymnasiet skulle hitta ett fast heltidsjobb inom sex månader. För mig tog det över ett år att få en fast anställning och det var efter avslutande universitetsstudier. Fasta jobbb finns väl knappt idag och med en provanställning på sex månader så skulle den nyutexaminerade studenten behöva hitta jobb från dag ett. Eller? Ja men ni hör ju hur det låter och den politiken har vi röstat fram.
Jag kommer inte kunna förändra politiken och inte heller förutsättningarna för de ungdomar jag möter. Om jag kan göra skillnad genom att lyssna, stötta, informera och föra samman människor ärvdet något. Varje leende ansikte som vinkar av mig efter en timmes samtal ger mig ny glöd att kämpa vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar