Inget bad i Bleken

Andra turen med Bråvallaskrinnarna blev på sjön Bleken i Finspång. Jag och Sebastian fick äntligen inviga vår utrustning. Isen var hyfsat slät och gick fint att åka på trots att den var tunnare längs kanterna. Tur att vi har en grupp att åka med för annars hade vi aldrig vågat oss ut. Utrustningen fungerade fint och vi behövde inte bada.

Movi fick följa med grannarna Dorit och Ludcy på en promenad i skogen. Sådan lyx för oss alla tre att ha så fina grannar.

Ingen rök utan korveld

I helgen fick jag och Sebastian finbesök av Linnéa från Göteborg. Vi hade planerat att ta med Linnéa på en utflykt i skogen. Detta uppskattades så mycket att Linnéa förslog att vi även skulle göra upp eld och grilla korv. Jag och Sebastian nappade direkt på detta. Kan det bli bättre än när flera friluftstörstande personer och en hund träffas.

Mot Kolmårdenskogarna och Övre Glottern drog vi iväg. Jag och Sebastian hade besökt denna grillplats när vi åkte skridskor här och nu skulle vi även besöka den genom att promenera till fots i skogen. Som väntat av en Kolmårdenskog var denna skog fantastiskt fin. Vi gick förbi höga stenblock, gröna mossor och vackra myrer.

Solen sken på oss när vi gjorde upp eld och korven smakade fantastiskt gott ute i naturen. Sebastian och Linnéa blev lite kalla efter att ha eldat, grillat och ätit men jag var i mitt esse och höll precis på att värma den sista munkbullen över elden när de packade ihop för att gå. Som tur var lyckades jag lura med dem på den längre turen tillbaka så att vi fick se ännu vackrare omgivningar. När vi väl kommit igång igen var alla nöjda och inte minst Movi som hade massor av spring i benen.

Över isiga banor springer vi fram

Idag kom även pikarna. De hade blivit kvar på Bussgods och jag fick leverans till jobbet. Halt som sjutton var det att gå hem genom stadens parker så jag skulle nästan ha behövt öppna paketet och staka mig fram. Fullt utrustade för långfärdsskridskoåkning väntar jag och Sebastian nu bara på att de gnistrande perfekta isarna ska återvända.

Movi och jag fick denna kväll sällskap till gymmet. Vår granne Dorit följde med på ett varv i elljusspåret med ett stopp vid utegymmet. Vi fick båda inviga våra broddar till springskorna och for fram över isiga banor utan problem. Vore isen lika fin på sjöarna som på stadens gångbanor skulle det se ljust ut för skrådskoåkandet.

Levereras från pikmakarn

Idag hade paketet jag och Sebastian väntat på en vecka äntligen kommit med Bussgods. Vi åkte iväg på morgonen innan jobbet och hämtade det. Sebastian ville öppna redan när han kom hem men jag övertalade honom att vänta tills jag kom hem från jobbet då det var en överraskning med.

På eftermiddagen öppnade vi paketet och det blev en överraskning för Sebastian att jag även beställt ryggsäckar som han pratat så mycket om. Det blev också en överraskning att inte självaste pikarna var med. Jag kontaktade pikmakarn och de sade att de alltid skickar pikarna i ett separat paket. Det andra är troligen kvar på Bussgods så ännu kan vi inte glädja oss över att ha full utrustning men snart ska det bli åka av.

Så blev det lite snöstorm

Så mycket jag tänkt på att åka skridskor den senaste tiden och så kommer snön. På förmiddagen när jag var ute med Movi var det barmark. Några timmar senare när jag ätit frukost och tittat på tv var det helt vitt ute. Jag hade bestämt mig för att gå ut på en promenad men då var det lika bra att ta på skidorna. När jag kom ut mötte jag min granne Dorit. Hon hade aldrig åkt längdskidor innan men hon nappade på erbjudandet att låna Sebastians grejer och följa med.

Vi drog mot Vrinneviskogen där jag bestämt träff med Love, han hade dock inga skidor men till vårat tempo gick det bra att promenera. Det var så häftigt att vara ute innan alla snöplogar hunnit ut på vägarna. Vi kunde åka nästan överallt förutom på de större bilvägarna. Eftersom det inte var så många som vågat sig ut i detta väder hade vi gatorna och parkererna på vägen till skogen nästan för oss själva.

Efter en stunds åkande i skogen kände vi att snön blev blötare och på vägen hem var det rätt slaskigt. Vi mötte på vägen tillbaka ett par snöplogar. Det vita landskapet som bjöd på möjligheten att ta på sig skidorna utanför dörren och åka rakt upp i skogen varade inte länge men jag är glad att jag fick uppleva det.

Med hunden på gymmet

Förra vintern slog jag till med ett årskort på gymmet, trots att det snart gått ett år kan jag säkert räkna antalet gånger jag använt det på mina tår och fingrar. I våras och i somras var det så många fina dagar och det är ju så mycket skönare att ta en promenad, en cykeltur eller en springtur istället för att gå till en svettig lokal och träna. Att yoga och strecha hemma är inte heller fel. I höstas var det lika så och ärligt talat även nu under vintern. Jag har aldrig några nyårslöften. Jag tycker inte att det är någon skillnad på nytt och gammalt år. Inte finns det heller någon anledning att avstå från saker jag gillar eller att vänta till ett nytt år med att förändra vanor till det bättre. Dock går mitt gymkort ut om någon månad och då har jag lovat mig själv en sak, att jag inte ska köpa något nytt. 

Jag ska inte behöva tänka tanken att lämna mitt bekväma hem för att gå genom en mörk kväll eller solig eftermiddag för att gå in i en tråkig lokal och träna själv eller i grupp. Jag ska inte behöva överväga alternativet att ta mig till ett gym för att träna en timme eller att helt enkelt ta på mig skorna och ge mig ut i naturen för att motionera i sällskap med min hund Movi. Pengarna jag lagt på gymkort, som förvisso till största del sponsrats av jobbet, ska jag lägga på massage. Massage är något jag uppskattar så mycket och så sällan unnar mig.

Idag gick jag och Movi till gymmet tillsammans. Vi värmde upp med en springtur till och runt elljusspåret i skogen, sen stannade vi till vid det nybyggda utegymmet i Vrinneviskogen. Medan jag gjorde mina övningar tittade Movi snällt på och hon fick även spåra ett godisspår. Detta träningspass började när vi klev utanför dörren och slutade när vi klev in igen. Inga transportsträckor, helt gratis och hunden behöver inte rastas när jag kommer hem från gymmet. Det bästa med att träna ute är att varje gång blir en bonus och jag får massor av frisk luft. Det finns inget gymkort som står och tickar och är betalt. Inga tider till pass att planera in. Om min inställning är den rätta blir träningen ute, i vilken form den än är, en ren, spontan och frivillig njutning. Vill jag inte träna en dag gör jag det istället en annan. I år ska jag inte köpa något gymkort, tänk vad härligt att få lova sig själv det.

Under studentens skrivbord

Att backa in med stor precision, sedan lägga sig ner med en djup suck. Movis nya favoritplats är under studentens skrivbord. En kväll när jag och Movi gått och lagt oss vaknade jag av att hon stod vid sovrumsdörren och ville ut. Jag öppnade dörren och hon gick raka vägen till studentens skrivbord där hon lade sig för att vänta in att natten skulle börja även för honom.