Pa besök högt upp i bergen

I slutet av förra veckan akte jag och Asa för att hälsa pa Johanna och Linnéa i deras byar högt uppe i Chimborazos berg. Vi blev varmt välkomnade av Linnéas familj och när vi den tidiga torsdagsmorgonen stigit av i marknadsstaden Guamote. Efter frukost i en liten lya som de hyr där begav vi oss ut pa marknaden. Gatorna var nagorlunda tomma men allt som den kyliga morgonluften började försvinna blev folkmyllret och marknadsstanden med hantverk, frukt, bröd, grishudssoppor och prylar tätare. Pa djurmarknaderna klungades människor i hattar runt oxar, far och kycklingar. I ett gatuhörn kunde det ligga ett par gradaskiga far med fastbundna ben och brottas med de rep som snörats runt deras tunna ben.

Asa och jag hade blivit förfragade att ta med de traditionella dräkterna fran Saraguro för att ha pa mötet i Quito tillsammans med de andra handledarna. Da vi tog fram dessa för att visa Linnéas familj blev de myckst imponerade och fick oss att klä pa oss hela utstyrseln och beträda marknaden i. Det var kul att ga timmsammans med familjen i Saragurokläder. Folk vände sog ocm och log samt drog i sina vänner för att även de skulle fa en chans att se den märkliga företeelse med utomprovinciala kläder som dessutom bars av folk i annan hudfärg.

Pa kvällen när vi kom till byn bgöds det pa ris och kycklinggryta i Johannas hus. Da Johanna och Linnéa som själva var vegeterianer innan de kom till Ecuador nu vackert äter av bade komagar och inälvesoppor tyckte jag att en trevligt tillagad kycklinggryta utan farligheter inte var nagot jag med gott samvete kunde tacka nej till, sa at jag. Gott var det, lika sa kycklingen som lag i soppan jag fick till lunch dagen efter. Men köttatandet uppe i dessa höga bergstoppar är nu ett minne blott och det är tack och lov ingen ny vana jag startat.

Linnéas pappa Carlos var sa glad och entuseastisk. Linnéa hade fatt ett paket fran Sverige med godis som hon öppnade i familjens sällskap. Han var helt lyrisk över paketöppningen och när godispasen packades upp var han som ett litet barn. Jag själv är ju rätt trött pa det konsumtionshysteriska samhälle jag kommer ifran men att fa se denna unga pappas spralliga blick över ett paket med godis fick mig ända att se nagot fint studner av materiallt pakatöppnande.

Linnéas hus som jag bodde i var litet, kallt men mysigt. Köket saknade bord och frukosten intogs pa pallar eller upp och nervända hinkar dár en vikt ylleponcho värmde rumpan. Toaletten som man kom till genom att vandra en liten bit pa en lerig stig bestod av ett trangt hus med hal i marken. Det gick förvanandsvárt bra att besöka den och sällskapet av en ungtjur som tittar pa mig när jag besökte den värmde. Händerna blev iskalla nár de tvättades under kranen utanför huset. Hela känslan av att bo sa högt uppe i bergen var som att vara pa en kylig tältsemester. Allt var aningen mer besvärligt men dock sa mysigt och annorlunda.