Ingen träning bara godis

Efter förra veckans aktiviteter kände jag mig lätt utpumpad. Denna vecka har jag hittills dragit lite i gummibanden en gång och gått kortare promenader med Movi. Annars har jag förutom att göra en del vardagsbestyr som att tvätta tillsammans med Sebastian eller laga mat en kväll mest hängt i soffan. Både igår kväll och ikväll råkade godispåsen från helgen åka fram. Jag och Sebastian har annars aldrig lösgodis hemma och nu förstår jag varför. Vår karaktär är inte särskilt bra. Jag var typ småhungrig hela kvällen. Som att kroppen fortfarande återhämtar sig efter allt jag hållt på med. Sebastian behöver dock ingen återhämtning. Han har varit ute både idag och igår och åkt 37 samt 47 kilometer på skridskor. Eftersom jag inte hade något gott kvällsfika hemma som bröd, fil eller smoothieingredienser att fylla magen med så åkte godiset ner av bara farten när Sebastian tog fram det. Jag blev varken mätt eller pigg av godiset men det var trevligt för stunden. Imorgon ska vi handla, då ser jag fram emot att få hem lite vettigt kvällsfika igen så att jag slipper tugga i mig godis. Till helgen hoppas jag ha fått tillbaka min energi så att jag åter kan gå ut och göra slut på den.

Åtta timmars friskvård

På jobbet har vi ett friskvårdslotteri. Den som lyckas få ihop minst 15 kryss a' 30 minuter på en månad får vara med och tävla om ett presentkort på valfri affär. Friskvård kan vara aktiviteter som kropp och själ mår bra av. Hade det inte varit för att en bara kan sätta fyra kryss per dag hade jag jag efter denna söndags aktiviteter kommit upp i mina minst femton kryss på bara idag.

Sä här såg min heldags frislvårdsdag ut:
20 min morgonpromenad med hunden
4 h och 10 min skridskoåkning med teknikövningar
1 h och 30 min rask promenad med hunden
2 h bastubad med skrubb och inoljning av kroppen

Det var inte alls fel att friskvårda åtta timmar idag. Att jobba heltid är sådär men att friskvårda på heltid känns mycket bättre.

Glad över att vara jag

Idag var en bra dag. Inte bara för att det är fredag. Jag vaknade upp och kände mig som Jonny Depp. Det nytvättade håret jag sovit på under natten var Jonny. Glasögonen jag nu har hemma och provar kändes perfekt denna morgon. Jonny stressar inte till jobbet så frukosten framför teven blev extra utdragen. Solen lös på hustaken. Det var en bra dag.

På lunchen gick jag till Persson Optik för att lämna tillbaka de glasögon jag provat innan. Kvinnan i affären frågade hur det gått och jag berättade vad jag gillade och inte gillade med varje par. Sen frågade jag om hon ville se de par från en annan affär som jag valt ut. Det ville hon och hon gillade dem. Kvinnan började mäta och jämföra de par som jag lånat av denna affär med de andra jag visat. Hon kom fram till att de andra var minst och därmed passade mig bäst. Jag tackade för bra service och gick nöjd därifrån.

Jag hade bestämt att jag skulle springa när jag kom hem. Efter lite mellanmål och en paus i fotöljen orkade jag mig ut med Movi. Vi gick och sen sprang upp till skogen och sprang 2.5an. Jag har börjat knyta Movis koppel runt min mage. Då har hon en bra slak lina att spela med så hon kan välja att springa nära mig eller en halvmeter ifrån. Detta fungerar perfekt för oss. Movi anpassar sig väldigt bra till min fart och jag känner inte alls att jag släpar henne som jag kunde känna ibland när jag höll i kopplet och det var mer sträkt. När jag haft henne lös har hon tagit för många luktpauser. Nu hänger hon med men med större frihet. Och jag måste säga att hon springer på bra vid min sida. Hennes kropp ser ut att njuta av det.

Vid sista uppförsbacken gjorde jag lite intervallträning. Jag band Movi vid en lyktstolpe och sprang själv sex gånger i snabb fart upp för backen. Jag har inte kört intervall förut och kände att detta tog ganska bra. Movi uppskattade säkert också denna paus så det kommer vi göra igen. Hemma körde jag lite träning av armar och ben med gummibanden och därmed hade jag fått ihop ett helt pass med både styrka, kondition och uthållighet. Mycket trevligare än att gå till Friskis och hoppa en timme och dessutom rastade jag hunden samtidigt.

Den känslan av att vara Jonny Depp försvann någon gång i springspåret men jag är även glad över att vara jag.

Bönpasta

Jag skulle kunna leva på bönpasta. Snabbt, enkelt och gott. Billigt är det dock inte. Bönpasta med en gräddig sås med grönsaker i är inte fel. Ännu bättre är det när Sebastian lagat då jag varit ute i skogen och sprungit med Movi. Smaklig måltid!

Det finns inga genvägar

Lösningen för en god tandhälsa för hundar heter tandborstning. Det finns inga genvägar till friska hundtänder. Tuggben, dentalstix, speciell hundmat eller alger, inget är så effektivt som tandborstning varje dag. Det menar iallafall djurskötaren och tandsköterskan Jennie Palmgren på Evidensia.

Sedan Jennies föreläsning på Brukshundsklubben i Norrköping har jag borstat tänderna på Movi varje dag. Jag använder den mjuka lilla Tepe tandborste som jag fick med mig av henne efter föreläsningen. Idag var femte dagen av borstning och jag måste säga att jag uppskattar denna stund av munvård som jag får tillsammans med min hund. Att borsta Movis tänder innan läggdags kan absolut bli en rutin precis som att borsta mina egna. Movirutinen ser jag fram emot mer, det är alltid roligare att pyssla om husdjuret.

Movi verkar finna sig i detta ganska bra. Hon försöker inte rymma när jag kommer med tandborsten men hon tuggar lite besvärat när jag borstar. Jennie Palmgren gav rådet att inte försöka borsta på eller bakom tänderna då det inte ger någon direkt effekt och då hunden oftast inte gillar att gapa. Då är det bättre att bara borsta utanpå och få behålla hundens förtroende och tålamod. Hellre lite borstning än inget alls. Det tycker jag var ett bra råd.

Klädpoker vid Ågelsjön

Idag på vandringsturen längs Ågelsjön spelade solen klädpoker med mig, Sebastian och Sofie. Vi hade klätt oss i de vanliga kläderna för en varmare vinterdag. Visst var det åtta plusgrader men vinden kan alltid vara kylig så ett ullunderställ sitter aldrig i vägen tänkte vi. 

Att det inte fanns någon vind märkte vi när vi klev ur bilarna. Luften i skogen var vårig och varm, på tok för varm för att vara i början av februari konstaterade vi. Men vi traskade på med våra kläder, upp för den långa backen mot berget och upp för den trånga branta passagen vid repet. 

Efter denna bestigning flåsade både människor och djur. Jag, Sebastian och Sofie ställde oss på en klippa med utsikt och började klä av oss inför solen som med råge hade vunnit i pokern. Solen hade lyckats spela av mig både mössan och vantarna på vägen upp, nu rök även halsduken och skaldjackan. Sofie och Sebastian knölade av sig sina långkalsonger och det var så klart ett listigt drag av solen. Långkalsongerna lät inte jag solen vinna, det var gott att ha dem och de andra kläderna, till fikastunden när vinden och soldiset hälsade på.

Ungdomsgruppen tar egna skär

Nu var det några veckor sedan jag och Sebastian för första gången träffade Dana på isen och var så lyckliga över att få åka med en åttiotalist. Medelåldern i de skridskogrupper vi åkt i har annars varit ganska hög. Jag och Sebastian har tillsammans med Dana och hennes sambo Sara skapat en ungdomsgrupp. Idag gjorde ungdomsgruppen en pirattur med svartåkning utanför Bråvallaskrinnarnas vanliga grupper.

Syster Sofie var också med på sina traktorskridskor med fast häl. Hon kämpade på som sjutton och gick inte att stoppa. När vi rundat Övre glottern ville Sofie prova mina skridskor med lös häl. Det var knappt så att någon annan hann ifatt när hon fått på sig dem. Det såg ut som att Sofie aldrig åkt på andra skridskor men läskigt med balansen tyckte hon att det var. För min del som fått på mig traktorskridskorna kände jag att det var ett riktigt nerköp. Jag som börjat byta teknik och åker mer med dropphäl visste knappt vart jag skulle göra av den långa spetsen. Pjäxorna var stora, stela och hade en så tydlig hård kant som var oskön mot benet. Mina nya pjäxor sitter mer som gjutet och jag känner knappt av dem. Däremot kändes det mycket mer stabilt att åka över ojämnheter med traktorskridskorna. Den långa skenan tog guppen i isen som en kanadensare tar vågorna på en öppen sjö. Skridskorna med lös häl är mer som en snabb kajak som guppar hårdare i vågorna.

Isen på Övre glottern var tjock som berget. Jag hade befarat mycket mer öppna hål och var beredd på att behöva se upp och tänka på säkerheten hela tiden. Oron över att behöva plurra slapp jag och mina skridskovänner, det var bara att åka och njuta av sällskapet och naturen. Ungdomsgruppen åkte 21 kilometer på vår första tur och vi var in i var enda vik som Övre glottern hade att erbjuda.

Senare på eftermiddagen när jag kommit hem ringde min granne Christine på dörren. Hon stod med en bukett tulpaner i handen och var helt lyrisk över att jag lånat ut mina gamla traktorskridskor till henne denna helg. Christine hade åkt på Vekmangeln som inte ligger så långt från Glotternskogen och hade haft lika fin is som vi. Christine planerade redan sin nästa tur på skridskor och det verkade som att det var bland det roligaste hon gjort. Hon fick behålla mina traktorskridskor för åkning även nästa helg. Jag saknar dem inte.