Pandora bjuder på idyll och snäva kroppsideal

När den vita mannen skövlat all urskog söker han sig till nya platser att skövla. Tar inte han beslag på naturens rikedommar gör säkerligen någon annan det. Och det skulle ju vara fruktansvärt att riskera. Maktbegäret tar honom till marker som bebos av ursprungsfolk som lever i harmoni med naturen.

Det skulle kunna vara kolonialtidens Latinamerika, eller dagens postkoloniala. Denna gång är det filmen Avatar.

James Camerons senaste mästerverk tar oss till en planeten Pandora bestående av gröna regskogar med milslånga vattenfall och trädstammar bredare än höghus. Gräs, insekter och växter som lyser om natten. Människoliknande varelser med influenser av djur och utomjordingar som älskar, sammarbetar och språkar med naturen.

Denna harmoniska värld har dock inte helt lyckats skildras utan inspiration av den vita mannen. I detta drömrike tar ursprungsfolken makt över de vilda djuren genom att tämja dem och göra dem till sina trofasta tjänare. Nog vill jag medge att det ser underbart ut att flyga på en storvingad drake. Men förhållandet mellan dem och Pandoras ursprungsfolk är slående likt hur Tellus människor tagit sig an den fria vargen och gjort den till den underlägsna vännen och arbetskamraten hunden.

Så kommer vi till filmens kroppsideal. Att de mänskliga jordborna, som i detta fall framställs som onda, näst intill rakt igenom porträtteras som muskliga män med biffiga nackar, spelar oss ett ironiskt spratt med vår verklighet.

När vi kommer till pandoras folk, som här ska vara ett exempel på en mer eftersträvansvärd varelse, får vi se långa späda kroppar med smala midjor men dock starka armar, axlar och nackar. För det mesta är deras kroppar avklädda så att vi riktigt får borra in våra ögon dem och omöjligt missa att ta till oss idealen.

Tack Cameron, nu slipper vi tveka inför vårt nyårslöfte som vi annars bittert försöker glömma lagom till att den första månadens gymkort oanvänt gått ut.

Tja, så kommer vi till lite småkuriosa om att både den goda och den onda huvudkaraktärern är en man. Visserligen finns det starka kvinnor vid deras sida men normen om den manliga hjälten som får ta emot publikens jubel när sluttexten börjar rulla bryts inte heller i denna film.

Ja, men i det stora hela var det en fantastisk upplevelse. Lite krig, lite spänning, lite exotisk natur och så förståss lite kärlek. Då har alla krav för en bra film bockats av och det blir fyra getingar i expressen.

Trailer och bilder hittas här: http://avatar-trailer.blogspot.com/

"Du skall icke förstå för mycket"

Jag borde kanske inte ha tänkt så mycket; jag borde hellre ha fortsatt mina studier. ”Vetenskapen äro nyttig därigenom att den hindrar människor från att tänka.” Det är en vetenskapsman som har sagt det. Jag borde kanske också ha levat livet, som det heter, eller ”levat lusten”, som det också heter. Jag borde ha åkt på skidor och sparkat fotboll och levat friskt och muntert med kvinnor och vänner. Jag borde ha gift mig och satt barn i världen: borde ha gjoprt mig plikter. Sådant blir hållhakar och stöd. Det är kanske också dumt att jag inte har kastat mig i politiken och uppträtt på valmöten. Också fosterlandet har krav på oss. Nå, det kanske jag kan hinna med ännu...

Första budet: du skall icke förstå för mycket.

Men den som förstår det budet, han – har redan förstått för mycket.

Jag yrar, det går i cirkel för mig.

Från mörker till mörker.

Ur: Hjalmar Söderbergs "Doktor glas", s. 177-178

Brevbäraren kom med tomtar i säcken

Tre små tomtar har hittat sin väg till Valparaíso från de västmanländska skogarna. De kom med en hälsning om julen från min kära mamma. De trivs med att vaka mig om natten men den chilenska luften får dem att svettas under mössan och i skägget.

Jul på Capilla

Så kom julen till mitt hus med lussebullar utan smak av saffran, familjekärlek och glada hundar.

Brödberättelser för framtiden

Passa på att lämna ditt brödbidrag till Nordiska museets brödbank, för framtida forskning. Den är öppen till den 16 december. Lämna dina recept, brödminnen eller tankesett här:

http://brod.nordiskamuseet.se/

Nedan presenteras mitt bidrag:

Det knallar mellan tänderna

Jag har speciella minnen från det hårda bröd som min familj köpte när jag var liten. Det var en hel kultutr kring detta. Jag uppfostrades tidigt med att lära att det hårda brödet var en självklar del av frukosten. Då bredde man på messmör i ett ganska tjockt lager. Messmörskniven skrapades sedan mot brödets kant och det blev en extra god klump av det söta smöret på den kanten.

I min familj köpte vi alltid ett hårdbröd som heter "Ockelbo". Det såldes i Tortuna kvarn (jag väste upp utanför samhället Tortuna som ligger utanför Västerås) där det också maldes och såldes mjöl. När vi kom för att köpa bröd fick jag och min syster alltid en varsin pepparkaka, för att vi skulle bli snälla. Mormor, som åkte från Västerås för att också köpa Ockelboknäcke pratade alltid med männen som jobbade i kvarnen om hur bra det var för tänderna. Som den fd tandhygenist som hon var fick jag lika tidigt som jag lärde mig att äta hårt bröd, också lära mig vikten av att ha fina tänder.

Bror som jobbade i kvarnen berättade att hans pappa alltid ätit Ockelboknäcke men att han nu bytt ner sig till ett mindre knalligt bröd. "Det är ett bevis på att hans tänder inte längre är lika starka", sade Bror. Då skrattade mormor alltid lika glatt och fick ett belåtet leende på läpparna. Hennes tänder klarade då fortfarande av det knalliga brödet, och det skulle dem göra till den dagen hon dog.

Dock slutade Tortunakvarnen att sälja Ockelboknäcke för någa år sedan, till min familjs besvikelse. Vi, som alla flyttat in till västerås, tog någon gång ibland en utflykt tillbaka till landet för att fylla på vårt brödförröd så länge detta hårdbröd såldes. Det fiberrika Ockelbobrödet bakades för hand i stenugnar, det är iallafall så jag minns det. Det var runt och hade hål i mitten, som klassiskt hårdbröd. Hade man riktig tur kunde man få ett paket med en eller ett par småbröd i. Det var innehållet av de hål som skurits ur i mitten. Denna brödbit var den godaste i hela paketet. Den av mig och min syster som hittade den först var alltid den lyckligaste.

I skolan var hårdbrödet fyrkantigt och tråkigt. Mamma sade alltid att dessa Wasaliknande hårdbröd smakade som papper. Men hos dagmamma Kajsa fick vi alltid rågrut. Det var spännande att få ett rutigt bröd. Smaken var kanske inte så god men formen gjorde att vi barn älskade det. Vi fick bara ta en skiva (eller om det var två) för varje portion vi åt för att inte äta oss mätta på hårdbröd.

Omväxling förnöjer. Till jul köpte vi alltid Wasas havreknäcke. Det var också relativt knalligt, men mer luftigt än Ockelbo. Med dess havregyryn på undersidan uppfattade jag detta som ett lyxbröd som bara köptes till jul. Men när jag blev lite äldre knäckte jag kåden och insåg att jag gillade det just för att vi köpte det så sällan. Nu bor jag knappa året i Chile. Här har jag träffat på vanliga Wasa-husman på en stormarknad. Trots att det är det pappersbröd som jag tyckte var så oerhört tråkigt i skolan batalar jag hela 26 kr per paket (det kan man få mycket annat gott för i Chile), för att någon gång ibland få avnjuta hårdbröd.

Chilenare köper ingen alkohol på valdagen

Jag vaknar den 13 december upp till en svag Luciasång från Sofias dator i kombination till grannar som ropar Piñera. Att det är valdag i Chile går inte att undgå. När jag går till affären runt hörnan för att köpa min morgonmjölk möts jag av uppklistrade tidningspapper för disken där det vanligsvis skyltas med alkohol. På valdagen, och en dag innan, är det förbjudet att sälja alkohol. Framtidens politiska beslut är för viktiga för att tas påverkad av den berusande drycken.

På eftermiddagen får jag följa med Sebastian, som jag bor med, när han ska rösta. Han tar fram sin validentifikation, som är tilltuffsad i kanterna och säger: "Den här har många år på nacken. Men finns det någonting i mitt liv som jag inte tappat bort är det min identifikation för att rösta".

Sebastian, som är inskriven får böter om han inte röstar. Det är få unga i vallokalen. Har man en gång skrivit in sig måste man rösta vart fjärde år i resten av sitt liv. Av den anledningen skjuter många unga på det stora beslutet att skriva in sig. Det kan också vara så att den nya generationen har en annan inställning till politik än den äldre. Politikens bhov av förändring är något som de alla politiska kandidaterna har haft med i sina valkampanier då de pratat om förändring.

En kultur som legat kvar sedan kvinnans rösträtt infördes är den att kvinnor och män röstar separat. Det sägs att det var enklare att låta kvinnorna ha egna röstlängder istället för att blanda in dem i det redan etablerade manliga politiska valsystemet. Idag skämtar min huskompis Sebastian om att männen alltid handlar snabbare i vallolalerna för att kvinnorna står där inne och konverserar. Detta fick vi dock motbevisat när vi senare på eftermiddagen fick ta den av valresultatet av det förat räknade valbordet, som var ett kvinnligt.

Chiles alla kvinnor och män var efter räknade röster till 44% överens om at de ville satsa på Piñera om president. Den första högerpresidenten sedan Pinochetdiktaturen. Detta stöd räckte inte hela vägen och det blir som väntat en andra valomgång. Piñera kommer om en månad att ställa upp emot vänsterkoalitionens Frei som fik 30% av rösterna. Frei hoppas på att han får ökat stöd i den andra valomgången då han räknar med att få kommunisternas kandidat Arrates väljare på sin sida, också han i vänsterkoalitionen, samt några av den oberoende kandidaten Marco Enriquez-Ominamis väljares stöd.

Läs mer om Chiles presidentlav på DN's och SR's hemsidor:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/chile-far-avgorande-valomgang-1.1013359

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=3305472

Hon kommer med ljus och med spänning

Sofia och jag såg ljuset i en simpel träkyrka i Nercon. Kanske var det en för tidig Lucia, kanske var det en lek med våra hjärnor. Hur som helst fångade denna väderbitna träfasad mitt hjärta. Dess halvt övergivna kyrkopark med trasiga träbänkar placerade i en ryund cirkel kring en betonggrund för någon som tidigare varit ett monoment. Känslan var filmisk. Skulle jag spela in en vampyrfilm skulle jag göra det där. Skulle jag gå på en luciakoncert skulle jag också göra det där. Inne i kyrkan pryddes dess marmormålade träpelare med torkade blommor och ris. Tiden hade slutat räknas för länge sedan i denna antika kyrka. Den som steg in där tappade plötsligt greppet om nu och då i denna plats fylld av spänning och mystik.



För att fortsätta på temat spänning kommer vi osökt in på en viktig händelse i Chiles politiska framtid. När svenskarna njuter av lussebullar och körsång går de chilenare som skrivit in sig till valurnorna och röstar. När rösterna är räknade återstår det att se om det är kristdemokraten Frei eller socialistpartiets utbrytare Marco MEO som går vidare i andra valomgången mot högerkandidaten Piñera.