lördag 3 november 2012

Alla helgon på cykel



Det blev en hösttur på cykel idag. Det gråa karga landskapet har ett speciellt lugn över sig. En vila, ett lugn, en väntan på våren. Solen kämpade sig stundvis igenom en tunnt täcke av gråa måln. Vi tog en runda som från Hageby förbi Navestad, längs motorvägen mot Söderköping och en grusväg in mot Styrstad. Styrstads kyrka tornar ståtligt upp sig på en kulle och vi passade på att göra ett besök i kyrkan och på den ljusbetäckta kyrkogården.

Atmosfären inne i kyrkan var fridfull. Det spelades några stillsamma toner av en låg musik letade sig ut ur ett par högtalare. De höga kyrkofönstrena släppte in de solljus som kämpat sig igenom de novembergrå målnen.   Jag och Sebastian satt länge och tittade på ljuset och rymden i kyrkan. Det är synd att dessa vackra kulturarv ska vara så starkt kopplade till den kristna religionen. Om inte kanske kyrkan som en lugn, fridfull plats och kulturell kunnat utnyttjas mer och av fler grupper. 


Vid en avdelning på kyrkogården fanns gravarna som påminner om bussolyckan den 25 februari 1999. Jag har hört om och sett gravar från denna olycka förut då jag besökt en kyrkogård i Smedby som ligger bara några kilometer från Styrstad. Totalt är det sju pojkar mellan tolv och 15 år som tillsammans med fritidsledare omkom i en bussolycka sin sista dag på sportlovet. Jag får en konstig känsla då jag tittar på dessa gravar där personer som idag skulle ha haft min ålder vilar tillsammans under stenar där foton och bilder av dem sportande graverats in. Alla har de samma guldblänkande datumet som markerar då tiden stannat i dessa pojkars och anhörigas liv.

Min kropp kändes kall och frusen då jag åter steg på cykeln efter besöket vid Styrstad kyrka. Jag bar med min känslan av lugn och melankoli på landsvägen från kyrkan. Blodet i min kropp började sakta cirkulera ju mer benen trampade. Den dova höstsolen värmde på avstånd.


Åter hemma i vår varma lägenhet drack vi grönt te och smoothie gjord på avocado, mjölk, honung, blåbär och havre. Fikat smakade mycket gott efter att ha upplevt alla helgon på cykel.

1 kommentar:

Sofie sa...

Vad fint och mysigt. Ibland är det skönt att få bli lite melankolisk, det hör väl hösten till också... Måste ta och tvätta min cykel så jag också kan ut och upptäcka höstlandskapet. Just nu är den så sandig i navet att jag tycker synd om den!