I veckan läste jag ut den tredje och sista delen av Haruki Murakamis 1Q84. Ända sedan i våras har jag bara läst böcker av samma författare: Norwegian Wood, Kafka på stranden och så de tre delarna av 1Q84. Murakami skriver enkelt. Han är duktig på att beskriva och har intressanta karaktärer. Hans berättelser berör alla en förvrängd verklighet. Temat oförlömlig och oundviklig kärlek går som en röd tråd i de böcker jag läst. Att läsa ut en bra bok lämnar alltid en tomhet efter sig. Karaktärerna i böckerna blir som vänner och det ä inte allt för lätt att kort där efter göra sig vän med nya karaktärer i en ny bok där en helt annan berättlese spelar upp sig. Jag lämnar nu Murakamis gåtfulla värld bakom mig med ett stort sug att läsa vidare. För att inte bli besviken på de nya vänner jag genom texten kommer att umgås med väljer jag Jonas Gardells nyskrivna verk Torka aldrig tårar utan handskar. De unga män som här beskrivs har jag redan bekantat mig med genom SVT´s storsatsning. Efter att ha sett sista delen av den serien hade jag bara en tanke i huvudet: "Jag vill ha mer!" Den första delen av Gardells skrivna serie är både luftig och inte särskilt tjock. Ack så låångsamt jag måste läsa om den ska räcka ända till våren 2013 då del två publiceras. Det känns i luften att denna vinter kommer bära med sig fler känslor av tomhet i berättandets värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar