Da linnéa var i Riobamba med sin familj var jag ensm i Otavalo en dag. Jag bestamde mig for att besoka sjon Cuycocha in bit uppe i bergen. Pa hostalet jag bodde pa fick jag tips om hur jag tar mig dig och jag begav mig av mot bussstationen. Pa bussen motte jag ett franskt par som skulle pa samma utflykt. Jag tog sallskap med dem sa att vi kunde ta en taxi sist biten upp for bergen tillsammans. Da vi narmade oss byn Quiroga fragade jag passageraren bredvid mig vart vi bast hoppar av for att sedan ta taxi till sjon. Jag fick tydliga instruktioner om vartifran taxin gar och tog med mig det franska paret av fran bussen och upp pa flaket pa en liten pick-up som vantade pa gatan. I vinden pa flaket pa vag upp for berget borjade den franska killen pa knaglig spanska prata om hur deras guidebok beskrivit resan upp till sjon. Han var orolig att vi inte skulle komma ratt da gideboken beskrivit ett annat satt samt att det kunde finnas flera sjoar. Som jag forstatt det fanns det bara en som denna och val uppe var vi helt ratt.
Under mina sista dagar pa resan har jag mott en del backpackers som inte kan spanska och ar helt beroende av sin guidebok, Lonely Planet, pa resan.
"Har star det att resan till Mitad del mundo" tar 40 minuter och kostar 40 cent", sager australienaren till sin kompis da vi vantar pa en gemensam taxi, som jag bestallt, fran Condorparken.
Istallet for att bladdra i en guidebok fragar jag nagon pa gatan eller en busschaffor om vagen. Alla spannande resmal som jag och Linnèa besokt har vi kommit i kontakt med genom tips fran manniskor vi mott under resan. Ett tips ar mycket mer levande a ett forskrivet blad. Det ar en manniska som delar med sig av sina personliga erfarenheter. tt resa med spraket oppnar upp for kontakter med manniskor och varje litet mote stannar kvar i minnet for att tillsammans bilda ett vackert kollage av landet Ecuador. Genom tips kan vi ocks komma till platser som inte kryllar av andra backpackers, utan som till storre del befolkas av likalbefolkning och inhemska turister.
Under denna resa har jag manga ganger fatt hora att jag pratar br spanska och aven att jag dansar bra. Nar jag besokte Ecuador for forsta gangen for tre ar sedan var jag nybarjare pa bade spanska och salsa. I skolan hade sprak aldrig varit min starka sida och jag hade nog svart att lara mig engelska. Det kanns fantastiskt att se tillbaka pa allt jag lart mig och att jag nu kan kanna att jag ar en del av landet och Sydamerika i stort. Jag kanner mig valdigt hemma i Ecuador och jag njuter av varje gang jag far kontakt med en ny spansktalande person eller da jag far fungera som guide at nagon som inte kan spraket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar