måndag 1 juli 2019

En lär inte ha tråkigt på semestern

Måndag och den första vardagen på semestern. Jag, Sebastian och Myra är i stugan denna vecka. Helgen var varm och solig. Vi passade på att ta det lugnt med sol och bad men såg också till att komma ut på lite cykeltuter och promenad. Det var en skön kombo men 29 grader som det var igår när vi kom hem från cykelturen var för varmt. Fartvinden svalkade på huden men när vi kom hem kändes det som att kroppen kokade.

Idag är det svalare och det blåser friskt. Jag kände vid frukost att det skulle kunna bli en lugn dag då vi tog igen oss efter två dagar i solen. Lugnet varade i kanske 40 minuter. Sen gick jag ut och såg ett nytt projekt som ci skulle behöva ta itu med. Granhäcken.

Varje år har jag eller jag med hjälp av mamma klippt denna häck. Den växer som ett vilddjur och blir bara spretigare och fulare för varje år. Vi har behållt den för att den ger ett visst skydd mot insyn och vind upp mot huset och vo har tänkt att vi en dag ska ersätta den med något annat. Nu sa jag till Sebastian att det är dags att den åker. Ju större vi låter den bli desto större blir stubbarna och den döda ytan under som den lämnar efter sig.

Sebastian protesterade lite då han gillar saker som han kan gömma sig bakom. Men vi kom överens om att titta på en ersättare. Typ plantera en kaprifol som tillsammans med björnbärsbusken får klättra upp för en spaljé av armeringsjärn. Jag tror att det kan bli jätte fint.

Jag rotade fram elmotorsågen som vi fått av mamma och de första två stammarna rök av bara farten. Den sista var tjockare så den fick vi jobba lite mer med. Sen var det bara att såga av kvistar från de tjocka granarna och allt rus fick åka in i bilen och vi körde det till en risavlastningsplats direkt. Det är tur att vi inte har en bil vi är rädda om när vi saknar dragkrok och släpkärra.

Tre vändor med riset blev det sen var allt klart. Jag gillar projekt som ger snabba resultat och där jag inte behöver vara så noggrann. Att såga ner granhäcken var ett projekt helt i min smak.

Jag rastade Myra när Sebastian körde de sista vändorna med ris. Då såg jag att blåbären kommit och var både stora och söta. Ännu ett projekt att snart sätta tänderna i tänkte jag. En lär ju inte behöva ha tråkigt på semestern.











Inga kommentarer: