Hur en lagar en innerslang med gräs och hur det kom sig att vi behövde det

Här kommer några bilder och en redogörelse för hur det gick till när vi lagade kärran Svansens hjul med gräs. Jag ska börja med att berätta hur ovärderlig Svansen är för oss och hur länge den har hängt med. Vi måste ha köpt den för ungefär fem år sedan när vi för första gången skulle cykla på Gotland och då med vår förra hund Movi. Svansen gör att vi kan färdas långa distanser, på trafikerade vägar, i alla väder och med en obegränsad hastighet med våra hundar. Både Movi och Myra har alltid älskat att åka Svansen och när vi cyklat på grusvägar, stigar eller andra vägar med obetydlig trafik har de fått springa för egen maskin. Myra kan hålla en ganska god hastighet men inte under längre sträckor eller när solen gassar som mest. Med denna beskrivning förstår ni kanske också att Svansen använts ganska väl under dessa fem år och jag ska tillägga att vi bara tagit dess funktion för given utan att se över dess behov av service, tillexempel att byta ut de torra slitna däcken - nej det skedde inte innan resan.

Jo så jag drog då Svansen denna varma förmiddag på en lugn landsväg under vår semester på Öland när det bara small till bakom mig. Nu hade det tunna däcket där gummit blivit så nedslitet att väven under börjat titta fram till slut spruckit med ett litet hål och tagit innerslangen med sig. Det var väntat, vi hade cyklat runt med is i magen och bara hoppats på att turen skulle vara med oss. Detta då vi redan första dagen efter sju mils slit på de redan tunna däcken sett att väven börjat titta fram på vänster däck.

Så stod vi nu på en åker med ett antal kilometer eller mil till närmare tätort och med en minimal chans att någon eventuell butik på Öland skulle sälja 16 tum däck passade Svansen. Med en reservslang i packningen men vad hjälper det när däcket är trasigt. Jag föreslog att vi skulle tejpa på däcket för att förstärka gummit och sätta i den nya slangen. Kanske det skulle hålla. Sebastian ville inte riskera att punka den sista slangen, vi hade redan punkat en gång tidigare första dagen då på andra sidan efter en ganska skakig tur i oländig terräng. Under de fem år vi ägt Svansen har vi aldrig punkat den förr. Nu skedde det två gånger på samma tur men jag gissar att det andra däcket också var oroväckande tunnt även fast väven ännu inte börjat titta fram där.

Så kom Sebastian på en sak han sett på Youtube för ett antal år sedan. Ett riktigt sista utvägen tips. Vi kunde testa att fylla innerslangen med gräs. Vi skar upp hål i slangen, samlade och vek ihop gräs som vi pressade in. Så tejpade vi ihop hålen och ja, de var inte som en pumpad slang men mycket bättre än ingenting. Jag tyckte också att vi skulle förstärka däcket iallafall och vi tejpade på insidan för att förebygga att det skulle slitas i tu ju mer vi cyklade på det.

Lagningen var klar och det var dags att testköra. Jag tog första biten och måste säga att det inte var nämnvärt mycket tyngre. Det är alltid tungt att dra Svansen med Myra i när en även har cykeln full av annan packning. Lite tyngre ändå var det kanske men det rullade. Och rullade skulle det göra hela nio mil till på blandat underlag, asfalt, grusvägar och riktigt besvärliga stenvägar ute på alvaret. Lagningen hade lyckats riktigt bra. Tack för det tipset Sebastian och tack Youtube.