Den lilla varelsen som skrämde två vuxna och en hund ur huset

Efter maran skulle vi ta itag med musproblemet. Sebastian sträckte sig in i köket, nästan med en fot utanför stugan och öppnade dörren under vasken. Jag stod utanför på behörigt avstånd och tittade in. Myra fick vara stöd åt Sebastian.

Ingen mus sprang ut när han öppnade dörren. Jag sa att den nog gått iväg. Sebastian skakade på komposthinken och skrattade förvånat till. Musen låg i hinken och kom inte ut. Vad skulle vi göra nu. Sebastian ville släppa ut den i komposten. Jag tyckte det var bättre att bära iväg med den en bit så att den inte skulle springa tillbaka det första den gjorde. Jag hämtade ett lock att lägga på hinken. Sebastian bar och jag gick före för att samla upp alla fästingar. Om jag ogillar möss så ogillar Sebastian fästingar. Jag frågade honom på morgonen vad han hellst skulle ha bredvid sig i sängen. En mus eller en fästing. Jag fick en motfråga som svar, skulle musen vara hungrig och äta upp mig. Självklart inte, den skulle bete sig som en mus. Jag vet iallafall vad jag valt, en fästing, och det sover jag dessutom bredvid var och varannan natt iallafall genom att jag har Myra. Jag har även haft en fästing utan Myra i sängen och fick inte hjärtklappning för det. Det skulle jag garanterat få om jag hade en mus i sängen, under eller ens bredvid sängen.

Väl i skogen letade jag efter en sten att ställa mig på för att vara säker när Sebastian öppnade locket. Jag insåg dock att jag var för nyfiken och inte skulle se något från stenen så jag klev ner. Lite i taget närmade jag mig hinken då locket åkt av. När jag satt näsan över hinken och såg musen sa jag, vad söt den är. Det var verkligen en söt skogsmus. Rund i kroppen när den satt och kurade i hinken, små spretande tassar ned tunna tår och små morrhår på den lilla spetsiga nosen. Jag och Sebastian var glada att mushistorien stutade så här, att vi slapp sätta ut en fälla, slapp döda musen och både bespara oss och den att uppleva tillståndet död mus i fälla. Jag insåg att det snarare är det jag har fobi för, eller levande mus i stugan. Det är inte heller kul. Men levande mus i skogen är bara sött. Den var även gullig när den skuttade ut i friheten iväg från hinken, mig, Sebastian och Myra som den skrämt så mycket där mitt i natten när den stökade i vårt kök.