Det här med att bygga i naturmaterial

Idag såg jag det senaste avsnittet med Sommar med Ernst. Jag och Sebastian tycker att det är trevligt att titta på alla inredningstips, byggnationer och få känslan av sommar serverad in i vardagsrummet även när vi är i stan. Dock börjar jag mer och mer reagera på hur detta program är gjort för att vi ska uppmuntras att konsumera och hur Ernst saknar ett hållbart tänk. Det är ju trots allt en reklamkanal så vad skulle jag vänta mig.

Idag skulle Ernst göra om under valnötsträdet och ersatte en vildvuxen gräsmatta med Ölandssten. Vildvuxet gräs med blommor och blad är bra för humlorna var det första jag tänkte på. Men det är klart att han går på estetik. Att han valde just Ölandssten gjorde dock att det högg till i mitt hjärta. Kalkstenen på Öland är cirka 500 miljoner år gammal. Den har för visso brutits i alla tider och under vår resa såg vi den på var och varannan innergård. Jag tänker såhär. Låt Ölandssten ligga där den ligger. Om det är i havet eller på Ölands stora alvar eller i en gammal trädgård där den är ett kulturminne. Men att i modern tid välja att bygga med ett naturmaterial som bryts från en plats där det skulle ta 500 miljoner år för den att återskapas. Det tycker jag att till och med Ernst borde förstå att en inte kan uppmuntra andra människor till att göra.

Frågan om att bygga i naturmaterial är komplex. En person som älskar naturen och som vill ha in den i sin egen trädgård borde tänka en gång extra på vartifrån materialet kommer. I samma avsnitt bytte Ernst ut försterskivorna i köket från ett material som jag inte såg vad det var, troligtvis högst funktionellt, till någon marmor bara för att han tyckte den passade bättre. Undrar vart det hålet i marken finns tänker jag.

Jag älskar också naturmaterial. Skulle jag flytta ut på landet och hamna på ett ställe där kalksten eller marmor byggts in i hus och trädgård skulle jag slita det med hälsa och vara glad för det jag fått ärva, kanske även ge det nytt liv genom en ny placering. Skulle det inte vara fallet skulle jag hålla till godo med andra material som i det stora hela tar en droppe i vattnet av den tid naturen använt för att bygga upp stenen. Jag skulle välja trä och åter trä så långt det bara går. Jag älskar skogen och blir väldigt ledsen när jag ser ett kalhygge, mest för min egen skull för att det kanske var just mun favoritskog. Men träd går att återplantera och det görs hela tiden. Träd växer upp på några år, det är ingenting jämfört med stenens 500 miljoner. Sen är jag inte särskilt positivt inställd till det moderna skogsbruket men det är en annan diskussion. Tanken på trä från det moderna skogsbruket men kan jag trots allt leva med.

Jag fick föresten en väldigt fin present från min kära syster. En bok om Leva husfabrik. De bygger med väldigt mycket miljötänk och använder mycket trä. Vi har besökt Leva husfabruk på Gotland ett par gånger och jag och Sebastian säger alltid att ska vi bygga hus så ska det vara ett Leva hus. Det är en dröm vi har. Det är enkelt, snyggt, stilrent och har en så liten påverkan på naturen som möjligt.