För ett par nätter sedan väckte Myra oss klockan halv tre på morgonen genom att skälla som en dåre. Vi lugnade ner henne samtidigt som vi själva vaknade till. Utanför vår stuga hörde vi ett otroligt högt skrikande av en fågel. Sebastian gick upp till köksfönstret för att titta medans jag passade på att gå på toa.
När jag öppnade toadörren lät det som att fågeln satt på toa. Så högt var ljudet men så kom jag på att det var för att fönstret var öppet. Jag hann inte mer än bli klar innan Sebastian viskropar på mig att komma snabbt. Det sitter en uggla på toppen av vårat ihopfällda parasoll. Jag skyndar mig ut men ugglan är borta. Om det nu var en uggla tänker jag stilla.
Även nästa natt väckte Myra oss och vi hörde fågeln. Det var på pricken samma tid. Sebastian satt en stund i vardagsrummet men såg varken ugglor eller andra fåglar.
Så i denna kväll gick vi ut vud 23-tiden för att rasta Myra på tomten. Stilla sa Sebastian, nu hördes fågeln igen. Lika högt och tydligt som sist. Jag och Myra fick inte röra oss då Sebastian skulle spela in ljudet. Fågeln var kvar länge. Efter inspelningen närmade vi oss ljudet. Myra satte sig på en stig strax bakom tomtgränsen och tittade upp mot ett träd. Jag gjorde henne sällskap fast stående.
Fågeln flyttade sig från ett träd till ett annat bredvid så jag fick se den flygande och såg vart den landade. Jag pekade ut fågeln så att även Sebastian såg den. Vi hade olika uppfattningar om dess storlek. Någon uggla var det nog inte tyckte jag, Sebastian var också osäker. Jag tyckte att den var alldeles för liten. Sebastian tyckte den var ganska stor ändå. Vi kom överens om att den var ungefär lika stor som vår vattenkaraff iallafall, det vill säga 20 centimeter mer eller mindre.
Sebastian skickade ljudet och en beskrivning av utseende och storlek till vår vän Jakob som inte bara är vår guide i MTB skogen utan även fågelexpert. Svaret kom snabbt efter en googling från Jakobs sida. Han hade lokaliserat lätet och det stämde precis överens med youtubes beskrivning av en kattugleunges läte. Vi kollade upp det och blev övertygade. Det var kattugleungen som Sebastian sett på vårt parasoll utanför köksfönstret och som vi precis spanat in utanför tomtgränsen. Jag måste säga att mitt ögonmott en dunkel sommarnatt spelat mig ett spratt. Fågeln var större än jag först anat.
Lätet kan ni lyssna på på min Instagram @uteliv_med_myra
Bilden är stulen från Internet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar