tisdag 2 juli 2019

Spaljé av armeringsjärn

Den fula granhäcken fick ryka igår och det var dags att sätta tänderna i del två av vårat lilla semesterprojekt. Jag och Sebastian skruvade på lasträcket på bilen och åkte in till stan för att köpa material. Jag hade kollat upp olika konstruktioner av spaljé på nätet och vi hade hittat en enkel variant som vi gillade. Så hade vi även kollat upp att det vi behövde fanns på Byggmax så vi styrde kosan dit.

Väl vid Byggmax blev vi genast konfunderade. Vart var parkeringen och vart skulle vi åka in, hela stället såg ut som ett varuutag. Ska vi ställa oss på Coloramas parkering mitt emot funderade vi. Färg har vi ju handlat förr och vet hur det funkar men ett byggvaruhus som detta var ny mark för oss.

Efter att vi kört runt hela kvarteret och letat en lämplig ingång sa jag åt Sebastian att köra in på detta som liknade ett varuutag. Där såg vi sen en skylt där det stod butik och strax efter det massa diagonala rutor. Där är parkeringen ropar jag och ber Sebastian knöka in Hunlan i en sån ruta. Nog för att Humlan är liten men det blev bra trångt. Fören och baken stack ut i de ganska trånga körfälten bakom och framför oss.

Som på beställning kom en kille och talade om att det inte var parkering där. Vi hade ställt oss i körfältet och parkeringen var på båda sidor om detta. Samma upplägg som på återvinningsstationerna om ni förstår. Det var bara att göra om och göra rätt. Tydligen var det många lastbilar där och handlade och i deras värld så är detta system logiskt. Jag talade iallafall om vad jag tyckte att det borde vara bättre skyltat.

Så kom nästa svårighet. Hur handlar en på detta ställe. Jag och Sebastian gick in i butiken och började tala om för första bästa medarbetare vad vi sökte. Ja det finns där ute fick vi veta. Vi skulle lasta det vi behövde på bilen så mätte killen där ute av lasten och vi skulle få ett kvitto att betala med. Vi gick ut och fann ganska snabbt det vi sökte. Två kvarts stora armeringsnät och tre pålar som vi hivade upp på lasträcket och spännde fast. Jag kallar armeringsnät för armeringsjärn men i denna branch hette det nät så jag tar efter det i fortsättningen. Inne i butiken fanns de U-formade spikarna vi behövde för att fästa nätet i pålarna med.

Så kunde vi betala och åka vidare till Plantagen glada över att vi slapp göra fler stopp. På Plantagen inhandlade vi två klätterväxter i form av en Humle och en Laprifol samt ekologisk blomjord och jutesnöre att binda upp växterna med vid behov. Ofta tycker jag att halva jobbet när en ska göra ett projekt är att hitta alla grejer som behövs. Nu när bilen var lastad med samtliga föremål åkte vi nöjda tillbaka till stugan.

Vi hade bestämt fikaträff med grannarna så vi tog en paus från vårt projekt och fikade i kombination med att vi åt rester från gårdagens pizza. Grannarna hade även med en slägga vi skulle få låna till att banka ner pålarna i marken med. Efter trevliga samtal och mys i stugan hade vi nya krafter till att slutföra byggdelen av vårat projekt. Vi hämtade ner materialet från Humlan, mätte ut vart pålarna skulle sitta och gjorde hål med ett spätt. Sen var det bara att sätta ner pålarna och börja banka ner dem med släggan i jorden. Eftersom marken var ojämn fick vi banka ner dem olika djupt för att få dem att bilda en hyfsat rak linje där de stack upp. När pålarna var nere var det dags att fästa armeringsnäten med de U-formade spikarna och hammare. Då de saknade huvud att spika på var de inte helt lätt att få dem rakt men det blev helt okej.

Med detta var själva konstruktionen klar. Vi ska få låna en vinkelslip av grannarna för att kapa den del av nätet som sticker upp, dock har vi inte bestämt än hur mycket. Sen är det bara att planera växterna och se fram emot naturens krafter gör sitt så att vi får ett riktigt lummig och fint hörn att sitta i.

Totalt har detta projekt tagit två halvdagar med att såga ner häcken, åka iväg med sly, inhandla material och sätta upp spaljén. Jag har tänkt att jag velat göra detta sedan jag köpte stugan och nu två år senare är det klart. Ibland tar det tid att komma igång men när jag och Sebastian väl bestmmer oss så går det ganska snabbt. Jag måste även passa på att tacka mamma för elmotorsågen. Med den i boden var det så lätt att ta sig an granhäcken precis i den stunden som vi fick feeling.








Inga kommentarer: