Tre olyckor och en jäkla massa vackra vyer

Då var vi i Bjursås Dalarna och vår första cykeldag har passerat. Vi cyklade 13 km på förmiddagen och 12 kilometer på kvällen. Bitvis är det riktigt fina skogsstigar här med lakom mycket stök. Mycket uppförsbackar och lika mycket nedförsbackar. Det är också en del transportsträcka mellan stigarna i form av grusväg och vissa bitar asfaltsväg. Till en början tyckte vi att det var lite tråkigt men de vackra vyerna ut över små ängar, massor av röda stugor, blommande diken och med utsikt över skogsbeklädda kullar väger upp all grusväg. Att glida fram på grusvägen och blicka ut över kvällssolens strålar på äkta dalanatur är en ren njutning. 

Ja det var lite kort om vyerna. Så till olyckorna. Olycka ett inträffade på kvällsturen. Myra sprang med oss som vanligt och så gled vi ner mot en sjö varpå jag gav henne kommandot att det var varsågod att hoppa i. Som hon brukar tog hon sats och kastade sig i. Tog några simtag ut i sjön och så plötsligt började hon sparka ute i vattnet. Jag står där med min cykel och bara ropar hon har fått kramp. Det tar någon sekund innan jag inser vad jag behöver göra och då har Jakob redan klivit rakt ut i vattnet och var på väg att fiska upp Myra. Som tur var var det grunt så det gick snabbt att plocka upp henne. Husse tog över när de kom i land. Satte ner Myra på marken och hon ruskade av sig vattnet. Som vanligt efter dessa kramper fanns inga men efteråt. Vi fortsatte turen i lugn takt och Myra var sig själv igen. 

Det var vackert i skogen på kvällskvisten. Gröna mossor och kvällsljus som sipprade mellan barrträden. Rundan vi fått tips om bestod delvis av ett skoterspår som vi svängde upp på. Det gick uppför, uppför och lite mer uppför. Sista biten gick jag. Så kom vi till toppen och blickade ut över ett kalhygge som täcktes av fluffigt gräs. Vi rullade ner för den långa backen. Stigen var inte helt tillrättalagd, stenar låg löst men det gick bra att rulla över. Mot slutet av backen kom cykelleden som vi skulle svänga höger på. Jag hade sikte på den med blicken när mitt framhjul åkte rakt ner i en grop som följdes av en sten. Det tog tvärstopp och jag gjorde en OTB som tydligen är en av de vanligaste vurporna. Over the bar står förkortningen för. Över styret. Jag skrapade hakan i marken och landade sedan på huvudet. Cykeln rullade över mig men jag kom rätt snabbt upp i sittande ställning, med livet i behåll men med något stel nacke.

Jag och Myra hade båda varit med om en olycka på samma tur men vi kämpa vidare utan några problem. Vi kom till en stilla skogsstjärn och vi lät Myra bada i den under ständig uppsikt. Jag sa till Jakob att denna gång hoppar jag i om det behövs. Dock var jag ganska säker på att det inte skulle behövas. Jag vet varför Myra krampade första gången. Det var för att jag lät henne kuta i sjön och hennes kramper kommer när det blir överslag på känslor och aktivitet. Hon kan inte ha en hög förväntan på något samtidigt som hon utför en fysiskt krävande aktivitet. Denna gång fick hon gå i lugnt och fint och hon simmade i stilla takt på sitt bäverliknande sätt.

Sista olyckan skedde när vi var tillbaka i stugan. Hundarna hade svalkat sig en sista gång och suttit med oss en bra stund nere vid sjön där de både vilat och tagit initiativ till lek på sina olika sätt. Både Myra och Presley ville leka all mortion till trots, de skulle väl gör av med sista droppen energi. Dock kan de inte leka med varandra då de pratar helt olika språk. Vi kan väl säga att olycka nummer tre var en brist i kommunen mellan hundarna. Det blev bråk om enda platsen i soffan bredvid Jakob. Hundarna rök ihop, det var inte första gången, och jag drog isär dem. Det dröjde några sekunder för länge innan jag fick isär dem så Presley hade hunnit få ett jack i örat. Även där kom Jakob till undsättning och plåstrade om Presleys öra medan Minna som precis kommit ut ur duschen höll i honom. För att det inte skulle hända något mer tog Minna med sig Presley in i badrummet då hon gjorde sig klar. Sen kommer hon ut och berättar att Presley skakat sig och plåstret flugit av så det är blod i hela badrummet. Det var faktiskt ingen underdrift. Jag och Minna torkade små små bloddroppar på väggar, under handfat, på toaletten och golvet. Jakob hjälpte till att sätta på ett nytt mer rejält plåster och sen kunde vi alla slappna av. Inga fler olyckor och hundarna fick vila i olika rum.

Det var sannerligen en spännande första dag i Dalarna. Vissa saker som inträffade hade jag gärna sluppit men det är väl det som är livet. Inget är helt smärtfritt och vi har trots olyckor haft en fantastisk fin första cykeldag tillsammans.

Där jag står ramlade jag. Det var min första ordentliga vurpa på MTB. Någon gång ska vara den första. En OTB (over the bar) är ganska vanlig inom MTB världen.