tisdag 6 januari 2015

Premiärtur i Östergötland

Vår första gång med långfärdsskridskor i Östergötland blev med föreningen Bråvallaskrinnarna. Med kort varsel hade de ordnat en familjedag så vi var en liten och trevlig grupp som åkte iväg till Övre Glottern. Movi har aldrig varit med på glansis någon gång så vi passade på att ta med henne på denna kortare tur. Det visade sig att både Movi och de barn som följde med tog sig fram på isen bättre än förväntat så vi fick åka lite iallafall. Kul var det att lära känna det andra två familjerna. Movi blev väl omhändertagen av barnen då elden tändes och vid fikapauser så att jag och Sebastian kunde åka på lite snabbare.

söndag 4 januari 2015

Nu skiner solen

Nu skiner solen in i vårt nypyntade sovrum. Movi blickar ut mot fönstret precis som i tittskåpet. Idag ska jag pyssla och plocka här hemma och inviga julklappen som jag och Movi fått av Sofie. Imorgon ska jag ta ett beslut och sen är det vilodag igen.

lördag 3 januari 2015

Nu är konsten på plats

Nell Rays målning, som jag nu kallar Movistar i tavlan, har nu fått en alldeles egen plats i vårat hem. Tavlan passade väldigt bra på två platser och det var svårt att välja. Ovanför byrån i sovrummet, den vi fått av Linda Forss och Christoffer och som är gjord av Christoffers pappa, var tavlan väldigt fin. Där skulle Movistar i tavlan vara det första vi såg på morgonen. I vardagsrummet å andra sidan skulle vi se tavlan oftare och våra gäster skulle även kunna njuta av den.

Vi tog hjälp av våra grannar Dorit och Ludcy som båda gillade tavlan och dess uttänkta platser väldigt mycket. Vi enades till sist om att den skulle hänga i vardagsrummet ovanför Movis fåtölj. Där sällskapar den fint med tallarna i den tryckta japanska tavlan, den som är funnen, återvunnen och inramad av vår lokala rammakare Frida Ek.

Det lilla tittskåpet hade en självklar plats redan från början. Den hänger bredvid fönstret som den avbildar. Där har den även sällskap av tavlan som Linnéa Jonasson målat och gett som inflyttningspresent till oss och vår tidigare lägenhet. Även där var Dorit med och tipsade om tavlornas placering i förhållande till varandra. Nells tittskåp och Linnéas tavla ser jag från sängen när jag ligger här och skriver och det blev väldigt fint.

Sist men inte att förglömma glädjen över att få sätta upp, fick även tavlan som tidigare hängt hos mamma och de två tavlor jag köpt i Ecuador komma på plats. Dessa har väntat länge på att få komma upp i ljuset på en vägg. Sovrummet är nu så ombonat och mysigt som det aldrig varit förr. Nu kan jag ligga här och bara titta på allt det vackra. Alla saker har ju sina historier och extra kul är det när de är gjorda av någon en känner.

Vart ska vi åka?

På vägen hem från stugan i Östa till Norrköping passade vi på att spana in alla isar vi åkte förbi. Det var många fina glansisar det men så klart osäkert om de skulle hålla för en tur. När vi åkte förbi sjön Näknen ett par mil utanför Norrköping såg vi en person åka långfärdsskridskor. Vi båda skrek av lycka och fick tillbaka hoppet om att kunna åka snart igen.

Fulla av förväntan svängde vi av vid Ågelsjön för att kolla in hur isen var där. Det var många bilar på parkeringen men inte en enda skridskoåkare för där var det öppet vatten. Vart ska vi åka för att få oss en säker tur mån tro?

fredag 2 januari 2015

Toakö

När jag kommer ut från toaletten är det nästan alltid en hund som väntar utanför. Idag var det två.

Att umgås med naturen

Jag, Sebastian, Sofie och hundarna. Det var vi och naturen i timmar. Ryggsäcken var packad med laxrullar och the. Vi hade inet speciellt mål och ingen tid att passa. Vi gick tills vi blev hungriga. Så åt vi och så vände vi hem.

Leden vi gick på heter Ljusbecksleden. Den går mellan Östa och Tärnsjö och det är varrierad terräng. Vi gick genom en mörk granskog där stenar och fallna träd täckts av en tjock grön mossa. Så gick vi upp för ett berg och förbi en av skvattram doftande mosse. Så tog naturreservatet slut och vi kom in i en tråkigare skog och så till en sjö.

Att gå i skogen är som att meditera. Jag mediterade för första gången här om dagen hos min granne Sanna. Hon guidade mig i meditationen och jag fick tänka att jag var ett berg. Nästa gång jag mediterar vill jag vara en sten i skogen. En sådan med ett tjockt lager grön mossa på. Då ska jag ligga där och lyssna på hur vinden blåser i trädtopparna och känna doften av fuktig skog. Har jag tur så kommer en hund och hoppar upp på mig för att få en godis, dess tassar lämnar små avtryck i den mjuka mossan som växer på mig och de dröjer kvar en stund efter att hunden hoppat ner och glatt svansat vidare. Jag ligger där i stillhet i en skog som aldrig sover. 


Foto: Sebastian Estay och Jennie Åström

På morgonen den första januari

På morgonen den första januari passade jag och Karin Björkis att gå upp och ta en skidtur innan de andra vaknade. Tur var det att vi hann ut innan den sista snön smält bort. Vintern kom och gick lika plötsligt men jag är iallafall glad över att ha kommit ut några vändor på både skidor och skridskor. Jag hoppas på att det nya året bjuder på mera sådant.

Foto: Karin Björkman