Hundratusen och ett köksbord

Ibland vinner du. Ibland förlorar du. Denna gång förlorade vi hundratusen och ett köksbord när vi sålde vår lägenhet men jag har faktiskt landat i en känsla av att det var helt rätt. Vi fick lite bråttom att sälja när vi kom på att vi skulle köpa lägenhet. Vi var på tre visningar i Östersund och har varit på en digital visning. Ett par lägenheter har vi budat på men valt att stanna då vi är väldigt försiktiga med att inte betala för mycket. Vi har inte köpt något än och har även åter igen börjat fundera på att hyra lägenhet så vi har även registrerat intresse till några hyresvärdar och deras lägenheter. Så något nytt boende har vi inte än men många trådar ute. 

Vår egen lägenhet har haft två officiella visningar och två bokade med enskilda sällskap. Det är några av dem som tittat som har visat intresse men ändå bara en som gått hela vägen och lagt bud. Den tjejen hade sagt redan på visningen att "här ska jag bo". Att det blev hon som fick köpa känns helt rätt men vi väntade in i det sista på att någon mer ändå skulle lägga bud så att det kunde bli en budgivning precis som det blev när vi köpte. Så blev det inte och lägenheten såldes därför för hundratusen mindre än när vi köpte. Det är klart att jag önskat att vi skulle fått mer. Det är klart att jag har varit ganska besviken. Men det är som det är och det är ändå bra att vi sålt lägenheten. 

Hundratusen mindre och med villkoret att köksmöblerna skulle ingå. Tjejen som köper hade tydligen fastnat för dem och det kan jag förstå. Farmors gamla bord i ekfaner som är utdragbart och med matchande stolar som vi hittat på loppis. Många fina stunder har vi haft vid det bordet. Middagar och spelkvällar. Var det kravet för att vi skulle få vår lägenhet såld så är det klart att hon får bordet. Använd det och slit det med hälsa. Som ni kanske förstått när jag skrivit tidigare så tycker jag mycket om mina saker och har en viss kärlek till några av dem. Att göra sig av med saker kan vara extra fint när jag vet att de får komma till någon som verkligen vill ha dem. Farmors bord var på väg att bli kvar redan i Norrköping men jag lyckades övertala Sebastian att det skulle få följa med till detta kök i Gävle. Nu passade det visst så pass bra att det blev kvar där. Ja då var det nog meningen. 

På tal om saker så gav jag bort en jätte fin handknypplad filt som jag tror att min mormor gjort. Den fick min granne Christina. Hon har varit så gullig mot oss och hjälpt oss mycket med hundarna. Den filten har jag tyckt väldigt mycket om och använt mycket. Sen vi kom till Gävle har den legat i nerpackad i vår källare. Den har inte passat den stil och de färger vi har i lägenheten och jag känner på något vis att den gjort sitt. Min granne blev väldigt glad för filten. Hon kommer också att bli väldigt glad när jag berättar att tjejen som köpt lägenheten har hund. Det blev nämligen tjejen när jag berättade för henne om Christna som älskar hundar och gärna är hundvakt. Så glad att hon fick rysningar. Ibland blir det rätt för alla inblandade. Vi gick miste om en del pengar men i det stora hela jämnar det ut sig. Vi har gått med vinst i andra försäljningar. Vi har haft möjligheten att kunna bo bra och är tacksamma för det. Det blev en affär och ett avslut. Nu slipper vi fortsätta att städa ut oss själva och hundarna inför alla visningar och så kan vi slappna av en aningen lite grann samtidigt som vi tar tag i nästa utmaning. Att hitta nytt boende i väntan på huset.