En tolvknappad knappsats

Movi och jag fick ikväll lyssna på en presentation av en tolvknappad knappsats. Det var lite svårt att hänga med eftersom vi blev inslängda mitt i föredraget. Personen som ska hålla i inledningen var inte på plats ikväll. Det var inte heller den som skulle hålla i avslutningen. I ärlighetens namn tror jag inte att varken inledningen eller avslutningen hjälpt oss att förstå mer. Vi roade oss dock med att titta på Sebastians inlevelse då han berättade om hur de tolv knapparna hänger ihop. Det räckte långt för oss.

Hårt bröd på en höft

Sex nyanser av gult

Sex nyanser av gult när saffransbullar bakas. Dessa är fyllda med äppelmos och mandelmassa. En idé jag fick när jag på förmiddagen frostade av frysen för att få plats med dessa. En burk äppelmos var ett av fynden i frysen och mandelmassa hade jag tänkt ha i sedan innan. Movi myser i bakgrunden. Hon gillar när det är bakning på gång, det blir gärna någon god smörklick eller grädde att slicka.

Juleljus och julemys

Snön lyser fortfarande med sin frånvaro men jag njuter över de små tecken av vinter som vi fått. Får jag inte pulsa i snö kan jag iallafall glädjas över att halka fram på en glashal gångbana.

För att förhöja stämningen av juletid fick ljusstaken till slut komma fram i sällskap av lite natur.

Fest och lampa

Idag åkte jag och Sebastian till Linköping efter jobbet. Vi gjorde två flugor i en smäll. Tog en sväng till IKEA för att köpa bland annat en lampa. Jag tycker att hösten kommit med lite för mycket mörker och har nu hittat ett botemedel för detta.

Vi var också bjudna på fest hem till Karin Björkis som fyller år. Där träffade vi ett gäng trevliga vänner som vi aldrig träffat förut. Jag fick prata om allt från pyssel till Latinamerika så det var riktigt skoj.

Hanteringen av odöda

Läkaren lade stetoskophuvudet mot den oskadade sidan av Evas bröstkorg, lyssnade. Flyttade stetoskopet, lyssnade igen. Evas hand flög upp, grep tag om slangen-
"Eva!" ropade David, "Nej!"
-och ryckte. Läkaren skrek till, hennes huvud knycktes framåt innan propparna slets ut hennes öron.
(...)
"Hur är det med henne?" frågade David.
Läkaren såg på honom med halvöppen mun, som om han just ställt en fråga som var så dum att det inte fanns något svar.
"Hjärtat slår inte", sa läkaren. "Det finns. Inga hjärtslag."
Det stack till i Davids bröst.
"Men måste ni inte..." sa han,"...ska ni inte...få igång det?"
Läkaren tittade på Eva som satt och drog i gummislangen, sa:
"Hon verkar inte...behöva det."

Ur Hanteringen av odöda av John Arjvide Lindqvist

Stockholm i decembermörkret

Dagarna i Saltsjöbaden har lidit mot sitt slut. På vägen tillbaka till centralstationen promenerade jag sista biten från Slussen. Stockholm var vackert som vanligt och decembermörkret gav staden en extra guldkant. Bekanta ljud av syrener, musikanter och stressade klackar mot trottoaren fyllde gatorna. Centralstationen var trång och högludd. Tåget var en timme försenat och ingen var förvånad. Snart är jag hemma hos Sebastian och Movi igen och jag kan knappt vänta tills jag får krama om de två.