Sista dagen av målning. Sent på kvällen städar vi undan det sista bara för att få prova placera ut lite möbler och ta kvälksfikat i nya vardagsrummet. Lite tomt känns det på väggarna innan tavlor och hyllor kommit upp och lite tomt känns det nu i hjärtat när all renovering är klar. Det är inget större projekt vi gjort egentligen men dock det största renoveringsprojekt jag och Sebastian gjort tillsammans än så länge.
Jag hade uppskattat att vi skulle hålla på i fyra dagar, två dagar per rum. Dock tog det sex dagar och där med tre dagar per rum. I sovrummet har vi lagt en täcktapet på väggen samt målat två gånger på den. Vi har också målat två gånger i taket. Vi var inte så noga med förarbetet under täcktapeten så det finns en del ojänheter men det är därför tavlor har uppfunnits har vi kommit på.
I vardagsrummet har vi slipat och spacklat väggarna samt målat dessa och taket tre gånger. Där hjälpte Lucdy till en hel del med underarbetet tillsammans med Sebastian. Väggarna har jag och Sebastian målat tillsammans. Takets tre lager har jag till största del målat själv. Eftersom jag är mer effektiv än Sebastian, och kanske också tycker att det är lite roligare, när det gäller att måla har han fått stå för matlagning då jag stått uppe i taket och svept med penseln över plankorna.
Jag hade tänkt att bara måla taket två gånger i vardagsrummet, precis som i sovrummet. Det var en lättare kris då jag på förmiddagen kom på att det lyste igenom grått även på andra lagret. Jag var ju så inställd på att vi skulle bli klara idag. Men när jag väl insett fakta kändes det bra. Jag kom på att det skulle bli lagom att ta den cykeltur vi planerat idag och låta färgen torka under tiden. Då kunde jag även få till en sista strykning till kvällen. Tur att det var så fint och torrt väder.
Tre timmars cykeltur i omgivningarna blev det. Vi upptäckte både vägar som vi.inte kommer vilja cykla på igen samt vägar som kommer bli riktiga favoriter. Myra sprang som en galning. Hon uppskattade de små grusvägarna genom ful kalhuggen skog där inte en människa passerade varken till fots eller på hjul. Där kunde hon springa obehindrat. När vi kom ut på mer civilicerade grusvägar där jag och Sebastian njöt av att se hus och betesmarker fick Myra springa fint bredvid min cykel. Ibland åkte Myra kärran med Movi för att vila. Då stack hon ut huvudet så långt hon kunde genom sitt hål och protesterade otåligt. Myra är inte gjord för att åka. Hon vill bara springa och springa hur lång som helst. Jag tror inte att det finns något stopp i denna hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar