Efter en frukost på bryggan inklusive en hundpromenad gjorde jag och Sebastian iordning lunch för att ta med på en cykeltur. Hundarna låste vi in i stugan. Vi såg deras söta ansikten i fönstret då vi cyklade iväg. Det gör alltid lite ont i hjärtat att lämna djuren hemma när vi ska på tur men denna gång ville vi cykla längre och lättare.
En härlig tur fick vi på grus och asfaltsvägar. Vi åt lunch vid den stora sjön Tisnaren som är rena havet i jämförelse med vår sjö Stora Gryten.
Tre och en halv timme senare, då vi cyklat snabbt och långsamt. Tittat på hus, upptäckt nya vägar och besökt ställen där vi i vintras åkt skridskor, svänger vi in på Björnvägen i Bränntorp. Vi säger hej till en kvinna som är ute och går på vägen. Strax bakom henne kommer en hund gåendes i långsamt mak. Det är en vacker hund med gammal och klok blick. Hon är helt lös och har inte ens på sig ett halsband. Hunden är ingen mindre än Movi. Hon viftar på svansen och möter oss på vägen utanför vårt hus.
Jag och Sebastian står och gapar. Vi hade ju låst in hundarna innan vi åkte. Om Movi är ute, vart är Myra? Vi tittar upp mot stugan och ser två kelpieöron i fönstret. Jag går upp till stugan tillsammans med Movi, låser upp dörren och börjar genast kontrollera fönster och altandörr. Allt är stängt med hasp. För mig är det rena gåtan hur Movi tog sig ut. Medans jag står där och får en bild av hur Movi som ett spöke gått rakt genom väggen hör ju hur hon slafsar i sig massa vatten i köket. Vem vet hur länge hon varit ute och vart hon har varit.
Sebastian kommer upp och jag redogör för honom hur jag kontrollerat stugan och att jag inte får ihop hur Movi tog sig ut. Det konstiga är också att en hund var ute medans den andra är kvar inne. Sebastian föreslår att vi lämnar hundarna igen och väntar för att se hur Movi gjorde. Jag får en idé, jag visar Sebastian hur jag låste dörren. Att den var lite svår att låsa men att jag iallafall kollat handtaget och tyckt att den var låst. Då sa Sebastian att där har vi lösningen. Om jag inte lyft upp dörren då jag låste blev den inte helt låst. En vecka har vi nu bott i denna stuga och jag har aldrig förstått att jag inte låst dörren då jag gått hemifrån.
Movi har alltså tryck upp dörren inifrån och gått ut. Sen har dörren stått öppen en viss tid, kort eller lång, innan den blåst igen. Jag kom hem och låste upp med nyckel eftersom låskolven fortfarande var lite ute visste jag inte att den egentligen var olåst.
Att Myra valt att stanna inte trots att Movi rymde var ju helt fantastiskt. Så även att Movi kom tillbaka precis när vi cyklade upp vid vår infart. Movi rymde så klart för att hon ville leta efter oss. Jag undrar vilka stigar hon vandrat på och vilka människor hon mött. Tröttare och mer nöjd en vanligt har hon varit denna kväll. Jag gissar att hon var ute ganska länge på sitt egna äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar