Idag bestämde jag mig för att ta med hundarna på en kort joggingtur. För Movi skulle det bli den första på länge och för Myra skulle det bli den första någonsin. Jag övervägde ett tag om Myra skulle få börja springa lätt eller om jag skulle vänta tills hon fyllt ett år. Så tänkte jag att hon redan springer som en galning när hon är lös samt att en kort och långsam joggingtur inte skulle göra någon skada. Hon är en nätt liten kelpie som redan utvecklat fina muskler.
Alla iklädda reflexvästar tog vi bilen upp till elljusspåret i skogen. Movi sprang i halsband bredvid mig. Hennes koppel binder jag runt magen så följer hon min sida utan att jag märker av henne. Myra som hade sele började dra direkt. Nu var det ett tag sedan hon hade sele då hon börjat gå fint i halsband. Myra måste ha anat att någon kul skulle hända för hon hade full energi framåt redan från start.
Jag märkte ganska snabbt att Myra inte kunde dra runt på mig i spåret på det vise som hon gjorde i början så jag släppte henne lös trots att vi delade språret med fler motionärer. Myra drog iväg som en pil och jag ropade åt henne att stanna då jag tyckte hon var för långt bort. Så väntade hon in mig och fick springa vidare en bit innan jag bad henne stanna igen. Så höll vi på en stund och det gick bra ave att få möte på det sättet. Myra brydde sig mer om att få fortsätta framåt än att hälsa på mötande motionärer.
När vi sedan fick ett par framför oss blev det svårare. Då ville myra hela tiden dra iväg efter dem och jag kände att jag inte kunde springa och tjata på henne att stanna hela tiden. Då skulle det kommandot tappa betydelse nu när hon precis blivit så duktig på det. Jag kopplade istället Myra och hon fick fortsätta dra runt på sina två lunkande vänner. När hon sprungit av sig lös den första biten gick det bättre att ha henne kopplad.
När vi sprang i spåret passerade vi en hel grupp av människor som stod och stretchade i en stor ring mitt i spåret. Myra som sprang först rakt in och igenom ringen var lite sugen på att flirta med dessa människor. Men jag fick henne att behålla fokus framåt och hon fortsatte framför mig förbi alla människor.
En runda som denna blir både motions-, lydnads- och miljöträning. Det är kul när flera roliga och viktiga saker går att kombinera. När vi var i mål fick Myra gå lös igen för att göra ifrån sig innan hon skulle ini bilen. Just för att hon var så duktig så lyckades hon då stoppa en cyklist. Hn tvingade fram lite kärlek från denna genom att ställa sig i dess väg och sedan bjuda på sin charm så att cyklisten bara var tvungen att hälsa fråga om hon fick hälsa. Ur vardagslydnadssynpunkt skulle jag så klart inte låtit Myra hoppa upp på cyklisten och hälsa men allt kan inte ske korrekt hela tiden.
När hundarna varvade ner i bilen tog jag ett varv runt spåret på egen hand. Det var skönt att springa efter att hundarna värmt upp mig samt med egen kraft utan en galen kelpie som ligga och drar där framme.
Inte nog med att Myra haft en trevlig tur i spåret. När vi kom hem fick hon möjlighet att hälsa på grannens katt som hon inte träffat på länge. Myra var lös på innergården då hon sprang på katten som låg och mös i gräset. Katten är inte rädd för hundar men är inte heller förtjust i att leka med Myra. Myra var helt överlycklig och dansade runt katten, lade sig framför den, hoppade och gjorde sig till för att få någon respons. Det enda katten gjorde var att backa lite och tydligt visa sitt ointresse. Myra började långsamt inse att hon inte vunnit kattens hjärta denna gång men jag är säker på att hon kommer att försöka lika varmhjärtat nästa gång de ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar