Dana och Sara tog mig med på en magisk skidtur idag. Vi åkte till Dambroängens IP som hade nypreparerade skidspår i skogen och massor av härlig snö. Jag har svårt att komma på något som är vackrare än en skog i vinterskrud där snön tynger ner trädens grenar. Under nyårets varma dagar trodde jag inte att jag skulle uppleva den vintern i år. Inte hade jag kunnat drömma om att jag redan under trettonhelgen skulle åka runt i mina drömmar landskap. Jag var så glad att jag var tvungen att skrika rakt ut flera gånger under dagens tur.
Vi stakade oss fram genom tiokilometersspåret idag. Det var ett roligt spår med kuperad terräng. Några backar var duktigt branta så det gick både snabbt nedför och blev kämpigt uppför.
Dagens nervösa inslag var om mina pjäxor skulle hålla. Jag såg när jag lastade i utrustning i bilen att högerpjäxan spruckit och hela hälen sula satt löst. Det var inget jag märkte igår när jag åkte men någon gång under helgen måste pjäxorna ha fett upp. Jag chansade iallafall och gav mig ut i spåret. Så länge pjäxorna höll ihop där fram där de fäster i skidan skulle de gå. Efter sju kilometer märkte jag att de gått upp mer men jag tog mig i mål med båda sidorna kvar på fötterna.
Någon extra runda efter fikat var det inte tal om. Tur var väl det för hade inte pjäxorna hindrat mig hade jag nog aldrig kunnat sluta åka. Så härligt var det. Södra Sörmland levererar och jag längtar redan tillbaka till Ålberga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar