Nu är vi alla nöjda här hemma. Den friska luften och motionen har tröttat ut allas kroppar. Jag glädja över dessa dagar då jag både kan åka skridskor samt ge mina under den stimulans som de behöver. Nu när dagarna börjar bli lite längre räcker både ljuset och energin till båda.
Jag har börjat ta bilen till Vrinnevi ganska ofta trots att det tar bara cirka 20 minuter att gå upp till skogen. Men vill jag ta en kortare promenad där hundarna kan ringa fritt på fält och i skog är det ett väldigt bekvämt alternativ. Då slipper vi lägga hela promenaden på att gå på gråa vägar utan kan njuta av grön skog hela turen.
Myra är fantastisk att ha med i skogen. Jag är inte alls rädd längre för att hon ska fara iväg och hoppa på andra människor då folk passerar förbi på korsande stigar. Förutom att Myra alltid håller sig nära mig och kommer efter mig om jag ropar på henne och själv vänder om så har jag märkt att hon också blivit väldigt lyhörd. Jag har sedan hon var valp tränat henne så att hon stannar vid trottarkanter. Detta kommando "stanna" får jag nu även användning för i skogen. Myra kan fara iväg som en raket och ha extra studs i benen då hon får syn på en människa längre bort. Jag behöver nu inte längre kalla in henne och vänta på att människan ska passera. Jag kan ropa åt henne att hon stannar och hon fryser på stigen. Så ser jag att hon är sugen på att gå vidare och hon börjar krypa ett par steg framåt. Jag säger då åter till henne att stanna och hon fryser till igen. Så har människan på den korsande stigen gått förbi och jag kan ge Myra ett frikommando och hon far iväg rakt fram. Detta gör vi så länge vi inte får mänskligt möte, då behöver Myra komma till min sida vid sidan av stigen.
När jag märkte att Myra är så duktigt på fjärrkommandot "stanna" fortsatte jag att göra detta några gånger på kul. Det märks att Myra tycker om att jobba på detta sätt under promenaderna. Hon blir så uppmärksam och får sån otrolig energi av att ha stannat och fått ett frikommando. Många gånger då Myra stannar av sig själv så vill jag ge henne en belöning. Jag märker då att det oftast inte är godbiten som är det intressanta utan uppmärksamheten från mig samt frikommandot då hon får gå vidare. Ja, även de gånger då Myra självmant stannat blir hon glad av att jag säger att hon kan gå vidare. Så när vi nu tränar på fjärrkommando inser jag att jag inte behöver ge henne godis som belöning, det är träningen och farten framåt som är belöningen.
Movi går snällt bakom mig hela promenaden och lämnar inte min rygg mer än ett fåtal gånger då hon blir allt för frestad att stå vid stigens kant och lukta lite. Då hon gjort det kommer hon skuttande efter mig med kraft i hela sin trettonåriga aussiekropp. Ibland försöker jag få Movi att gå framför mig så att jag får njuta av att titta på henne men då blir hon bara terroriserad av Myra som springer fram och tillbaka och in i Movi så det dröjer inte länge innan Movi parkerar bakom mig igen. Varje varelse har sin plats i ledet, det har blivit väldigt tydligt hur denna flock ska röra sig framåt.
Australian mates Friska Myra, Australian kelpie, 9 månader
Fätorpets Styvmorsviol "Movi", Australian shepherd, drygt 13 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar