Jag lever, därför drömmer jag

Mina husdrömmar fick jag lägga på hyllan denna vecka. Jag fick besked från banken att jag visst kan få lånelöfte för en mindre villa men det förutsatt att jag säljer min lägenhet först och det går ju inte. Jag och Sebastian får vänta med våra husdrömmar tills han pluggat klart och vi kan göra en gemensam affär. Jag var lite nedstämd ett par dagar efter att jag insett faktum. Kanske inte så mycket för att jag fått bekräftat att vi inte kommer kunna flytta till hus på ett tag utan snarare för att jag förlorade en dröm och ett mål, något att se fram emot och planera inför. Vad skulle jag då ägna mina kvällar åt när jag inte kunde sitta och surfa på Hemmet engagera mig i trevliga små hus som låg ute i närområdet.

För drygt ett år sedan var mina tankar och fulla fokus på min dröm att skaffa en kelpievalp. Nu lever jag den drömmen fullt ut. Min vardag har verkligen blivit mer rik med vår nya familjemedlem. Efter att Myra flyttat in började jag drömma om en sommarstuga. Så klart att min lilla kelpievalp skulle ha ett ställe där hon kunde springa fritt på gräset. Att en dröm går i uppfyllelse skapar utrymme för nya drömmar. Livet blir rikare genom drömmarna som går i uppfyllelse och också av de fortsatta drömmarna. Efter en tid växte sommarstugedrömmen till en husdröm och ett tag trodde jag att det skulle kunna vara möjligt. På ett sätt kan jag känna att om jag flyttat till ett hus inom närtid så hade jag ändå fortsatt att drömma, antingen om ett annat hus eller fler djur.

När jag och Sebastian idag vandrade en vandringsled runt sjön Mäseln formade vi vår nästa dröm. Huset ligger fortfarande på hyllan men en sommarstuga skulle ju fortfarande vara väldigt trevligt kom vi på. En liten, enkel som kan ligga längre från stan än ett bostadshus kunnat göra då vi inte dagspendlar till en sommarstuga. Helt plötsligt kändes sommarstugan som det självklara valet. Drömmen om en insynsskyddad tomt med oändlig natur runt omkring oss, långt från stadens vägar och brus. Varför inte. Och vi måste ju nödvändigtvis inte vakna upp på landet varje dag. Att kunna cykla hem på lunchen och rasta hundarna är ju trots allt väldigt praktiskt och bra mycket billigare än hunddagis. Hemmet kommer således fortsätta att gå varmt här hemma. Och efter alla dessa turer har jag lyckats engagera Sebastian i mina drömmar så nu kan vi sitta och dregla tillsammans över pittoreska stugor och torp. Han drömmer lika mycket som jag om att dricka en kopp kaffe på en solig veranda samtidigt som vi lyssnar på fåglarna och ser hundarna springa fritt i en lummig trädgård som inte kräver allt för mycket skötsel. Ja för vi ska ju fortfarande ha tid för oändliga turer i skog och mark.