söndag 9 oktober 2016

Vad trodde jag egentligen?

När jag och Sebastian bestämt oss för att skaffa valp hoppades jag bara på att det första året skulle gå så snabbt som möjligt så att valpen skulle växa upp och bli en anständig hund. Vi var vid ett par tillfällen inställda på att ta över en vuxen kelpie eller en unghund bara för att få slippa valptiden. Vi hade hört från flera håll att det är så arbetsamt och jobbigt att ha valp. Då vi ändå ville vara med och forma en hund från början, att den skulle anpassa sig efter oss från start bestämde vi oss för att skaffa valp iallafall. Lite roligt och gulligt kunde det ju också bli, så var det bara att bita ihop och hålla ut tills den hund vi strävade efter att ha sakta skulle växa fram.

Med facit i hand kan jag säga att det verkligen inte blivit som vi tänkt oss. Nu är vi å andra sidan bara halvvägs men dock en bra bit igenom valptiden. Med Myra har inget varit jobbigt. Det har varit roligt nästan jämt. Det är endast korta stunder av energisk övertrötthet som Myra testat vårt tålamod. Vid några tillfällen då Myra suttit bunden och velat vara med oss har hon tröttat ut oss med sitt skällande. Den första månaden av rumsrenhetsträning och spring ut och in var så klart lite slitsam. Det var lite jobbigt när Myra de första månaderna ville fram till varje människa hon såg bara för att hon är så sjukt social och människor var så nytt och spännande. Och visst blev jag ledsen när Myra blev busig under promenaderna och bet sönder mina byxor.

Men det är liksom allt. Det är saker som hör till bäbis- och socialiceringstiden. Allt det bra som handlar om hur härlig och lättlärd Myra är väger så mycket tyngre. Hur självständig men också samarbetsvillig, hur orädd hon är och varit från första början, hur genomsnäll och helt utan tecken på agression, hur uppmärksam och villig att göra rätt, hur lätt hon har för att slappna av, hur snabbt hon slutar med det hon inte får göra när hon blir tillsagd, hur anpassbar hon är i nya miljöer och situationer, hur glad och rolig hon är att titta på. Allt det gör att valptiden känts som en dans på rosor. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur roligt det skulle vara att uppfostra en valp. Jag vet inte vad jag trodde men jag trodde inte att jag efter bara knappa fyra månader med min valp skulle gå runt i skogen och njuta av livet som en tok. Att valpen mitt i sin energi och sina glädjeskutt skulle ha stenkoll på mig och komma som en raket på inkallning. Inkallning har varit Myras paradgren ända sedan hon var bäbisvalp. Det enda som kunde stoppa henne från att komma till mig var andra roliga människor. Nu har även det människointresset börjat svalna. Idag kunde vi passera förbi andra människor i skogen utan att Myra som var lös sprang fram. 

Att Myra är den underbara unghund som hon är beror så klart både på arv och miljö. Hon har en fantastisk uppfödare som vet vad hon sysslar med. Eftersom jag tyckt att det varit roligt att uppfostra och träna Myra har allt vi gjort varit positivt och jag har aldrig tröttnat. Lugna Movi har så klart en stor roll i det hela och även Sebastian som är mindre intresserad än jag av att träna hund har tyckt det varit kul att träna med och lägga tid på Myra. Jag hoppas att vi ska fortsätta ha kul tillsammans och ser med spänning fram emot de äventyr och den träning vi har framför oss. 

Att Myra och Movi skulle komma så bra överens som de gör hade jag inte heller kunnat drömma om. Visst kan Movi bli trött på Myra men det är otroligt sällan hon fräser ifrån. Movi är Myras största idol. Hon är samtidigt den lilla irriterande myggan som allt för ofta surrar runt huvudet på Movi. Movi är en trött gammal tant. Hennes taktik är att gå undan om det blir jobbigt. Myra är en envis beundrare som lyckats borra in sig så pass i Movis hjärta att de kan ligga tätt intill varandra och sova. Det är inte många hundar som tillåts komma så nära innanför Movis bekvämlighetsgräns. Jag har inte heller sett Movi acceptera någon annan hund slicka och snuttar på Movi som Myra gör. Movi och Myra är en flock nu. Hur olika de än är. Movi och Myra hör ihop, det har Myra bestämt.

Inga kommentarer: