Idag åkte vi till Vrinneviskogen för en promenad. Jag och hundarna lyckades få med oss Sebastian som annars bara sitter inne och pluggar. Hösten är inne på sin sprakande gula period. Jag ville ta massa bra bilder men skymningen hade redan kommit när vi kom ut. Istället blev det en bild som ser ut som en impressionistisk målning av Monet. Inte dumt det heller.
Igår när jag sprang i samma skog tänkte jag bara på mina hundar, på tanten som är för gammal och seg för att följa med och på valpen som är för ung. Jag och Sebastian har tänkt att vi ska vänta tills Myra fyller ett år innan vi tar med henne på en riktig springtur. Det är inte förrän då hon kommer att få gå långpromenader som en mil heller. Jag har längtat ända sedan Myra var bäbisvalp till den dagen.
Jag tror att Myra kommer att bli en riktigt bra draghund och fantastiskt löparkompis. Redan nu, sex månader gammal, drar hon som en toka i kopplet större delen av promenaden. När jag jobbar aktivt med henne så att hon ska gå fint vid sidan gör hon det hyfsat långa stunder men det kan jag inte göra en hel promenad. Idag när vi gick tre och en halv kilometer drog Myra rejält första biten, blev sedan lite lugnare för att fortsätta dra när hon kände att vi var på väg tillbaka.
Jag tänker att detta ger sig efter ett tag, när Myra blivit mognare och bara jag fortsätter att gå fint med henne delar av promenaderna. Men som sagt, draget ska hon absolut få utveckla i rätt forum när hon blivit större. Jag som vuxit upp med stora grönlandshundar som dragit runt på mig i skidspår och på skogsstigar är ju rätt van med hundar som alltid ska vara först och alltid ha bråttom fram. Att sen kelpievalpen Myra nästan är lika stark som våra grönlandshundar var är en annan sak. På tal om det måste jag boka in en tid hos min massör snart för att massera mina ömma axlar. Det är väl behövligt inte minst efter idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar