onsdag 26 oktober 2016

Det går framåt

Myra och jag fortsätter med våra små träningspass, mest för att det är kul, inte för att vi har någon stress att börja tävla inom snar framtid. Jag har nu två likadana kampleksaker som Myra tycker lika mycket om. Hon får kampa med den ena, sen håller jag fram den andra framför henne och hon byter självmant medan jag säger "ta den". Det är faktiskt roligt att se hur duktig Myra är på att byta mellan de två leksakerna när jag vill att hon byter. Förut har det varit svårt att få Myra att komma med en leksak. Nu när vi upprepat ordet "ta den" förstår hon att gripa saken bättre, sen är det bara för mig att vända mig om och springa bortåt. Då får vi fler lyckade försök med att Myra följer efter mig med leksaken i munnen. Som belöning får hon leka med den leksak jag har i handen. En liten bit på vägen har vi kommit mot att Myra ska kunna apportera saker. Tänk vad bra det går bara en hittar rätt metoder för inlärning.

Pallen går som vanligt framåt. Myra ställer framtassarna på den självmant. Förut har hon tagit ett eller två steg och sen blivit belönad med godis. Nu när hon förstått övningen ställer jag lite högre krav på henne och då kommer det, en tre fyra snabba och snygga steg klämmer hon fram åt gången. Jag belönar med både röst och godis. Så tittar hon på mig igen, går några steg till och får sin belöning. Myra testar att gå åt båda hållen och får lika mycket belöning oavsett höger eller vänster. Jag som tränat rallylydnad med Movi har lärt mig hur viktigt det är att träna båda sidor. Att bara träna på vänster sida är lika monotont som att jobba heldagar i en kassa där alla varor alltid kommer från ett håll. Jag tänker att precis som att människor behöver variation så behöver hunden det. Tränar den även på höger sida blir den inte lika stel.

Efter våra få minuters träning är Myra nöjd och lugn. Sen går hon och lägger sig på soffan och tar kvällen i väntan på sista promenaden. Jag som älskar att träna när det går som bäst hade gärna upprepat dessa övningar flera flera gånger men jag vet att några minuter räcker för valpen. Och visst ska en sluta när det går bra. Då blir det ännu bättre nästa gång.

Inga kommentarer: