Efter att ha rastat hundarna gick jag upp till Vrinneviskogen och sprang fem kilometer. Halvvägs kom jag på att jag var jätte hungrig så sista halvan tillbaka tänkte jag bara på mat. Hungern fick mina steg att bli lite snabbare.
Ingen mat stod på bordet när jag kom så det var bara att stoppa i sig några nötter och börja laga. Sebastian gjorde en god sallad med väl balanserad dressing. Denna middag blev det bästa jag ätit på länge. Hungern är sannerligen en bra krydda.
Oftast när jag och Sebastian äter vid sjutiden brukar Myra busa runt här hemma och ha svårt att komma till ro. Jag sitter på helspänn när jag äter då jag vet att det kan vara ett tecken på att hon behöver gå ut. Efter att jag varit ute senast har hon ätit kvällsmat, lekt och vilat lite, så det trycker på trots att det bara gått ett par timmar.
När jag kastat i mig den sista tuggan tog jag ut Myra och helt rätt var hon snabbt att kissa när vi kom ut på gräset. Jag och Sebastian måste verkligen lära oss att rasta Myra innan maten så att vi kan äta i lugn och ro. Efter denna snabba kiss kom Myra mycket lättare till ro. Öronen hängde på halvstång från att ha stått rakt upp fulla av bus.
Då jag kommit hem från springturen hade jag satt på bastun i källaren och efter maten var den lagom varm att hoppa in i tillsammans med Sofia som var min bastukompis för kvällen. Under ett par timmar tillät vi oss att glömma tid och rum och bara gå mellan den varma bastun och den kalla duschen. Så avslappnad som kroppen blir efter att ha bastat är svårt att nå på annat sätt.
Det sista jag gjorde denna sköna och roliga helkväll var att träna Myra några minuter på pilatesbollen. Det är något som både hon och jag tycker är kul och som gör hennes kropp gott. Movi får så klart också vara med på ett hörn och få godis när vi tränar.
Nu väntar en god natts sömn och jag ser fram emot att krypa ner i sängen tillsammans med mina ulliga vänner. Hade jag haft kelpieöron hade de stått på halvstång nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar