Ännu en eftermiddagspromenad en vanlig måndag. Fickorna fulla av godis och hundarna fulla av energi. Movi går bredvid mig med hundra procent kontakt, väntandes på att en godbit ska stickas in i hennes mun. Myra går först och drar som en tok i kopplet, vill bara fram och längre fram.
Vi stannar vid en gatukant eller ett övergångsställ. Myra behöver inte längre kommandot stanna, hon saktar in en meter från kanten, tittar på mig med pigga ögon och väntar på signalen att vi ska gå vidare. "Då går vi" säger jag och Myra far framåt som en raket samtidigt samtida hon skäller till av upphettning och tar ett par skutt i luften.
En bit in på promenaden tar jag fram en godis och placerar Myra vid min sida. Jag ber henne att gå fint och jag ser hur hon aktivt jobbar med sin list att bara dra och dra framåt men hon går bredvid mig och har kontakt tills hon får godbiten och frikommandot, sen placerar hon sig längst fram igen.
När vi kommer till en nästintill folktom park släpper jag hundarna. Movi är helt lös och Myra springer med kopplet efter sig. Vi kör sitt stanna kvar och vi kör inkallning. Vi leker med leksaken och hundarna får träna på att hämta den. Godiset tar slut men leksaken fungerar fortfarande som belöning till Myra när hon gjort något bra.
Efter en stund går vi förbi en skola. Myra är åter igen lös med kopplet bakom sig. Hon springer iväg och skäller. Jag ropar på henne, hon är på väg mot mig men vänder om och drar bortåt. Jag gömmer mig bakom skolväggen. Jag hör hur det prasslar till i löven och Myra kommer. Vi leker med leksaken. Jag hör att det finns en fläkt vid skolans varumottag. Jag går upp mot den och leker med Myra där så att hon ska vänja sig vid oljud. Så ser jag att det finns en gallertrapp med tre steg där. Jag lockar upp Myra för den med hjälp av leksaken. Hon är försiktig och tycker att den är otäck. Egentligen vill hon ta genvägen och bara hoppa upp för kanten men jag lockar lite till och hon tar trappen. Vi leker där uppe som belöning och även Movi kommer upp för gallertrappan. Efter lite lockande tar Myra även trappan ner.
På vägen tillbaka passerar vi flera kanter ut i gatan. Myra stannar och tittar på mig. Jag ser hur det rycker till i hennes kropp när hon väntar på mitt kommando. Jag provar att luta min kropp framåt som om jag är på väg, det rycker till i hennes men hon står kvar och rör inte en tass. Vi står där vid kanten och rör oss i takt med varandra ett par gånger till innan jag ger Myra frikommandot och hon far fram och tar sig över vägen hoppandes i luften. Det är faktiskt häftigt att se hur koncentrerad och stabil Myra är samt vilken kraft som bor i henne.
Movi får gå fritt och nosa när jag och Myra håller på eller så går hon snällt vid min sida. Jag tror att vi alla tre är ganska nöjda efter en promenad som denna. En helt vanlig måndag men speciell för varje promenad kommer med nya upptäckter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar