Nunnebanan på cykel

Myras första långtur i cykelkärran Svansen blev Nunnebanan.  Idag filmade vi med fulkamerorna, mobilerna, då äventyrskameran glömdes kvar hemma. Trodde vi. Vi tog bilen till Kolmården och parkerade vid marmorbruket. Så cyklade vi ner tillbaka över stora vägen och in på Nunnebanan som är väl markerad med en stor skylt över banan snett till vänster från vägen som går från marmorbruket.



Banan var varierande med skogsstigar, grusvägar och en kortare bit asfaltsväg. På sina ställen väl markerad och andra mindre väl markerad. Dock gick det att ta sig fram med hjälp av google maps i telefonen.

Vi hade läst om denna vandrings- och cykelled i boken Vandra i Östergötland. Där stod det att Virå burk är ett trevligt besöksmål. Det måsta ha varit innan jaktbratsen tagit över hela bruket med sitt företag för naturnära upplevelser och med skällande jakthundar vid det stillastående kvanhjulet som boken lovade var i bruk. Dock är resan målet och vi var nöjda över att vi trampat hela ledan till sitt slut.

Fikat tog vid en sjö strax bortom bruket. Vi följde en grusväg in till vänster från Virå och kom till en trevlig plats bredvid en keramikateljé där vi lånade några utemöbler som familjen i huset bredvid troligtvis placerat ut. När vi åt vår lunch fick vi några strålar sol på oss, mycket uppskattat under en annars gråmulen dag. Vi fick också ett lätt regna över oss som snabbt gick förbi och torkade undan.

Efter lunchen tog vi samma väg tillbaka. Som alltid när en åker en sträcka som blivit bekant kändes det mycket närmare än på ditvägen, detta till trots att det faktiskt var jag som drog kärran med 30 kilos hundvikt och inte Sebastian.

Jag är otroligt imponerad över hur duktiga och tålmodiga hundarna var i kärran. De fick komma ut och springa ett par kortare sträckor lösa bredvid cykeln, men annars satt de tysta och snälla i kärran. I stillastående läge kunde Myra gnälla lite lätt men de knöliga grusvägarna vaggade henne snabbt in i ett tyst lugn så snart kärran rullade. Movi som fungerade som Myras mjuka fårfäll större delen av vägen, ja Myra låg för det mesta på Movi fast det fanns plats på sidan av, var precis lika avslappnad och nöjd under resan som hon alltid är när hon åker Svansen.

Kameran som vi "glömt" fann vi när vi packade upp cykelväskorna hemma i köket. Det blev fulfilm utan anledning men det är sånt som händer.