Tiden går fort här på Gåsemora. Fjärde dagen lider mot sitt slut. En dryg vecka hade gärna kunnat vara en månad. Innan jag åkte till Gotland var jag rädd att jag inte skulle uppskatta semester på samma sätt som jag gjort tidigare då solen strålat från morgon till kväll. Då vindarna varit ljumna, för det mesta, och högsommarkvällarna varit långa och ljusa. Nu när jag upplevt regn, gråväder och kraftiga vindar kan jag säga att jag fortfarande är lika imponerad. Gotland gör sig i alla väder. Det karga och steniga landskapet är fortfarande lika vackert. Havet är fortfarande lika oändligt.
Idag lös solen från blå himmel för första gången sedan vi kom. Dagen till ära gjorde vi en bilutflykt till de två gamla kalkbrotten Furille och Smöjen. Ludcy körde och vi andra fick sitta och slappna av. Hundarna fick åka olagligt då mamma lånat bilen Humlan till Visby.
Furillen kalkbrott
Furillen naturreservat
Movi och jag ber om fortsatt lift vidare till Smöjen
Smöjen kalkbrott
Denna övergivna fabrik används tydligen som ett hopptorn nu för tiden. För mig var det en svindlande känsla att bara gå in i byggnaden. Spöklikt och kusligt var det. Det läskiga förstärktes av ett surrande vindkraftverk som gjorde ifrån sig ett mystiskt ljud i bakgrunden.
Myra tycker som vanligt inte att något är läskigt, hon kunde titta på utsikten utan problem.
Att hoppa ner i vattnet från dessa fönster är inget för mig. Jag vågade med nöd och näppe ta mig ut till denna sida av byggnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar