Med nytaget körkort körde Love från Göteborg för att hälsa på mig, Sebastian och hundarna. vi bestämde oss för att göra något aldelens extra tillsammans och åkte ut till Mon för att hyra kajaker. Vi hade packat mat för en dag och hundarna samt flytvästar när Love fick styra bilen Humlan mot skärgården. Jag satt i förarsätet och ringde till kajakparadiset för att vara säker på att de hade en dubbelkajak kvar till mig, Sebastian och hundarna. Det skulle inte vara några problem tänkte jag nu när det inte längre är högsäsong och solen inte strålar på blå himmel. Dock är folk fortfarande kajaktokiga och alla dubbelkajaker var ute på tur. Så var det även på S:t Annas kajak i Tyreslöt. Vi fick snabbt ändra våra planer och körde hem med Movi till grannen Sas då hon aldrig skulle få plats i en singelkajak. Myra blav helt plötsligt ensamhund till sin livs första kajaktur i skärgården. På ett sätt tror jag det är bra för Myra att göra saker på egen hand utan att alltid ha Movis stöd men jag tyckte så klart att det var tråkigt att behöva lämna en hund hemma även fast hon hade det bra hos Sas.
Kajkturen var supermysig. Myra skötte sig galant. Till en början satt hon mellan mina ben och tittade upp. När hon tröttnade på det kom hon på att hon kunde stå med baktassarna i kajaken och ligga med resten av kroppen uppe på kajaken. Bäst var det så klart att komma i land och få springa runt samt vila på husses mage. På vägen tillbaka rundade vi en ö där det betade får. Myra spanade in fåren och skällde lite på dem. För henne är det ännu konstiga oupptäckta varelser. Vi kryssade mellan elefantstjärtliknande koppar och skär. Love som inte paddlat kajak tidigare stortrivdes i denna miljö. Jag och Sebastian kom på att vi åkt skridskor precis bland dessa skär. Det är precis lika häftigt att vara i skärgården oavsett om det är vinter eller sommar och om en sitter i en kajak eller glider runt på skridskor.
Den sista biten hem tröttnade Myra ganska hårt. Hon provade att hoppa i vattnet ett par gånger för att se om det skulle resultera i något annat än att hänga på denna tråkiga kajak. Det gjorde det så klart inte. Husse Sebastian var snabb med att fiska upp Myra i flytvästen. Det var en trött, blöt och kall Myra som nådde Mons strand men oj vad glad hon var att få springa av sig den sista lilla energin på stranden innan hon däckade som en gris i bilen på vägen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar