Igår när vi med pappa och Sofie samåkte de sista milen upp till Östa kom vi på en strategi för att Sebastian och Sofie skulle få studiero denna helg. Meningen var att jag skulle hålla mig lugn och tyst i stugan. Förutom att plugga ville Sebastian åka skridskor och Sofie springa i skogen. Jag kläckte då idén att jag skulle skrinna med Sebastian medan Sofie pluggade och sen springa med Sofie medan Sebastian pluggade. Efter det skulle jag nog kunna hålla mig lugn och tyst också om de ville fortsätta plugga. Pappa är alltid lugn så han var inget problem.
Så så fick det bli. Jag och Sebastian hade ställt klockan på sju på morgonen. Sebastian gjorde frukost medan jag gick ut och rastade Movi samt kände på isen. Movi var underbart glad att ta sin morgonsväng i Östa och isen var underbart hård och hal.
Jag och Sebastian kom ut på isen klockan åtta och åkte över på andra sidan. Vi slickade kanten runt hela Östaviken. När vi var mitt emot Östaholm åkte vi över älven och fram till sundet mot Andersboviken där det gick öppet. Sen åkte vi hemåt längs den bebodda sidan, in i båda vikarna och hem. Solen tittade på oss två ensamma skrinnare och när vi var på väg upp träffade vi faster Anita som kom på sparken. Rundan vi gjorde var två mil lång och tog en och en halv timme att åka.
Hemma blev det sillsmörgås och en kortare vila i soffan. Sen var det dags att rasta nästa student samt hundarna. Jag drog på mig springkläderna och drog iväg på nästa äventyr kvart över elva. Sofie och jag kom överens om att springa runt mossen som ligger på halvön Östa så det skulle bli en springrunda på land parallellt med där jag och Sebastian åkt skidor. Dock tänkte jag mig en något kortare runda på kanske max åtta kilometer. När jag och Sofie sprungit över stock och sten i skogen samt över en blöt mosse frågade hon mig om vi skulle fortsätta ut på Östaholm och runda udden eller vända hemåt. Jag var inte den som bangade på en extra sväng, just då hade jag hyfsat med kraft i benen. Någon kilometer senare när vi sprang längs stranden längst ut på Östaholm i sand och snö kände jag att krsfterna började tryta. Det var också här som min och Sebastians skridskotur mötte min och Sofies springrunda. Förutom att Sofie är en sjukt bra trailrunner så hade hon inte två mil på skridskor i benen denna runda. Jag kände att jag hade ett högt handikapp.
Hem tog jag mig och sprang gjorde jag hela vägen. Hela rundan blev på lättare och svårare skogsstigar samt en bit på stranden. Jag måste erkänna att Sofie sprang längre på stranden än jag. När vi kom hem hade vi sprungit drygt en mil och vi var ute en timme och en kvart. Innan klockan ens var ett hade dessa två studenter helt kört slut på mig.
Människor och hundar fick sig en dusch, sen bjöd pappa på torsdagens våfflor med grädde och sylt. Alla fick smaka. Jag som sportat mest tog disken medan resten av familjen gick och lade sig. Min taktik för att kunna erbjuda en lugn och tyst eftermiddag i stugan lyckades. Dock var studenterna lika trött som jag så vi tog oss alla en rejäl middagslur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar