En grå söndag och Sebastian skulle ut och åka skridskor. Skridskor åker jag gärna på is men på vatten eller snö står jag hellre över. Jag är också lite mätt på att gå upp tidigt på morgonen och vara borta en hel dag. Nu lockar sovmorgon och utflykter i skogen med min älskade hund. Som tur var kände Dana också för en paus i skridskoåkandet. Inte för att det var vatten på isen, det hindrar inte henne, men för att även hon var lite sliten. Sara och Dana bjöd så med mig på en utflykt till skogen i deras trakter. Jag tog bilen till färjan som går över till Kolmårdenskogarna och vi möttes upp vid färjan där de parkerade sin bil och hoppade in i min.
Sara och Dana hade nämnt vart vi skulle men jag tänkte inte så mycket på det utan följde bara deras instruktioner in mot skogen. Vi parkerade i skogen vid en grusväg och började vår vandring. Jag gillade verkligen denna natur då kuperad och stenig skogsmark blandades med stora och små mossar. När vi stannade för att fika vid ett otroligt välbesökt vindskydd insåg jag att vi var i Fjällmossens naturreservat, en plats jag hört och läst om samt velat besöka. Sveriges sydligaste mossmark enligt uppgift från mitt sällskap. Inte alls så långt från där jag bor, men dock i ett annat län, Sörmland. Det var just på Sörmlandsleden vi vandrade. Hade jag inte varit så tagen av naturupplevelsen och så inne i att konversera med mitt sällskap hade jag fotat mer. Detta är dock ett gott betyg. Jag kommer definitivt att komma tillbaka så fler naturbilder kommer säkert. Movi var lika nöjd som jag. Som en unghund skuttade hon fram på stigarna och precis som i fjällen blev vi på en avstickare från leden, tvungna att vada över ett vattendrag. Med sin erfarenhet från i somras skötte hon det galant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar