Även söndagen bjöd på en fin tur på Nedre Dalälven, Färnebofjärdens nationalpark. Idag var det nya förutsättningar. Ett tunnt lager snö som lagt sig över den igår släta stöpisen gjorde ytan skrovlig. Klockan åtta på morgonen när vi började åka var isen hård så snölagret störde inte mer än att skären kanske inte blev riktigt lika snabba. Dagen till ära hade vi sällskap av min farbror Carl-Gustav som tidigare varit ledare för Örebro långfärdsskridskoklubb samt vår granne Sanna. Carl-Gustavs sällskap gjorde mig och Sebastian tryggare så idag vågade vi oss runt Tinäsudden och ut på kanten vid Korsälven där det gick öppet och vattnet från fjällen strömmade förbi. Den vita snön som låg på isen var en mäktig kontrast mot det svarta strömmande vattnet. Solen tittade fram då och då och färgade bildmarken gyllengul. Det var mäktigt att vara skridskoåkare denna dag.
När vi stått ett tag och fotat och balanserat på iskanten utanför Tinäsudden fortsatte vi upp i Svarvviken. Svarvviksmossen som ligger där ska enligt Sanna vara en magisk plats att åka skidor på när förutsättningarna tillåter det, så dit ska vi komma tillbaka. Fikat tog vi när vi rundat udden vid Nordansjöholmen med ansiktena vända mot vårvattnet som strömmade från Angsjösundet.
På hemvägen började isen mjukna. Vi körde alla ner med foten och fastnade några gånger och det bidrog till ett antal fall. Lärdomen vi tar med oss från detta är att en hjälm kan vara bra att ha, speciellt på våren när isen är lite förädisk. Jag och Sebastian tröttnade dock inte på att åka. När vi kom hem hämtade vi ner hunden och tog några varv i Östaviken så att även hon fick springa av sig. Då gällde det att åka slalom mellan de mjuka partierna så då fick vi även träna på att saxa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar