Vilken vecka jag haft

Det har kanske inte undgått någon läsare av denna blogg att jag haft det rätt rörigt på jobbet och inte varit särskilt inspirerad på sista tiden. Det började med att Projekt Mirjam tog slut och jag återgick till den ordinarie verksamheten, något jag inte sett fram emot. Sen kom varslet och det drog igång en stor oro bland kollegor samt omorganisationer som följd av att vi tappat personal då folk började hitta nya jobb.

Jag hade bestämt redan när Projekt Mirjam slutade att jag var redo för nya utmaningar så jag tittade efter och sökte andra jobb. Dock var jag säker på att jag inte skulle ta ett jobb i panik. Jag sökte bara jobb som jag ville ha. Möjligtvis sökte jag någon tjänst jag tyckte var mindre kul bara för att den var i Dalarna och jag var sugen på att flytta dit. Av de jobb jag sökt har jag hittills varit på en intervju och det jobbet, som för övrigt var ett drömjobb, fick jag inte. Men som många vet förmedlas de flesta jobb via kontakter. Så var det även för mig. Nu ska jag berätta om min vecka.

Förra fredagen åt jag lunch med mina gamla kollegor i Projekt Mirjam och en tidigare kollega som jag arbetade med på bosättningssektionen. Hon är idag projektledare i ett projekt inom Rädda barnen och jobbar tillsammans med vår tidigare projektadministratör i Mirjam. Under denna lunch kom det upp att de höll på att rekrytera personal till Västerås för detta projekt och jag räckte upp handen innan jag ens hunnit fundera. Vi bokade in ett möte på onsdagen nästkommande vecka för att prata mer. Onsdagen kom och jag hade hunnit fundera över helgen kring mina mål och ambitioner. Jag fick mer information om projektet och anställningen som i så fall skulle bli en tillsvidareanställning. Så fick jag uppmaningen att gå hem och fundera och återkomma så snart som möjligt.

Jag funderade och kände rätt snabbt vad som var det rätta för mig. På torsdagsmorgonen på jobbet gick jag in till min chef och sade att jag fått ett erbjudande om jobb och frågade om praktiska detaljer. Jag fick ett löfte om sex månaders tjänstledighet och skulle få gå om tidigast två veckor. På fredagseftermiddagen hade jag ett skypemöte med regionschefen för Rädda barnen som ville träffa mig inför denna eventuella tillsvidareanställning och på kvällen fick jag bekräftat av projektledaren "välkommen till gänget".

Det var en sannerligen spännande vecka. Jag är inte personen som går runt med massa hemligheter så jag har redan berättat om tjänsten för hälften av mina kollegor och nu resten av världen. Nästa vecka gör vi klart med papper och sen är det bara en vecka kvar till tilltänkt start.

Det känns otroligt roligt och spännande att får prova på något nytt, att få jobba i projekt igen men inom en helt annan organisation. Jag ska få jobba med integration, samverkan och att stärka människor. Det är något jag brinner för och känner att jag utvecklas av. Det känns som en evighet sedan Projekt Mirjam slutade fast det bara har gått ett par månader. Jag känner redan att jag varit på väg att bli sur och bitter men det kommer det bli ändring på nu.

Denna helg håller jag på att vänja mig vid tanken att jag ska "flytta" till Västerås igen och bo i pappas lägenhet i veckorna. Jag ska nyupptäcka min gamla hemstad. Jag har väl inte haft någon större längtan dit men det är halvvägs till Dalarna och praktiskt att ha familjen nära. Jag har länge gått runt i tankarna att lämna Östergötland och prova något nytt. Idag när jag och Sebastian var i stugan i Bränntorp kände jag att jag inte är redo att lämna Östergötland. Jag älskar naturen häromkring men jag hatar att det aldrig är någon riktigt vinter. Jag tror att det är väldigt passande att jag får ta det här med att flytta i små steg. Det är en lagom början att veckopendla till Västerås. Tiden får utvisa vad som händer efter det.