Min svaghet för porslin

Jag har en svaghet för porslin, det måste jag erkänna. Senast imorse pratade jag och Sebastian om tanken med enkla hem där en bor lagom stort och inte samlar på sig onödiga grejer. Sen åker vi till loppis för att inhandla inflyttningspresenter till Sofia och vad kommer vi hem med. Jo inte bara en utan två thekannor, en vattenkaraff och en mjölkkanna. De är av märket Norway och vi har ett par koppar i stugan av samma märke och samma servis som vi tycker så mycket om.

Jag har alltid haft en fallenhet för porslin och lergods med dess mönster, färger och glans. När jag på olika loppisar hittar olika delar av en cervis jag gillar kan jag inte motstå att handla. Tur är väl det att det är secondhand. I boken Ett hållbart liv har jag läst om flödeshem. Det innebär att grejer jag inte behöver får cirkulerar vidare till någon annan. Ska en handla på loppis och inte samla på sig för mycket saker så får jag helt enkelt säga adjö till några grejer som står i skåpen och dammar. Det kan bli inflyttningspresenter eller åka till loppis. Det bästa är väl när gamla grejer får nytt liv.

Igår klippte jag förresten ner mina pelargoner. De skotten har jag lovat både min Sofia och en granne. Känns skönt, jag tycker inte om att behöva slänga pelargonskott.

 Myra fick följa med i bilen när vi åkte på loppis. Då det var lite svalt i bilen fick hon på sig täcket som husse sydde i julklapp. Det saknas några detaljer på det för att det ska sitta bra så jag tog en tubsjal och föste det med över ryggen, då satt det bra.