Idag var det vindstilla och ingen snö. Himlen var grå men vi tänkte iallafall att vi skulle få en skymt av landskapet runtomkring oss så vi valde att ta en tur där vi kom upp lite på fjället.
Spårmaskinen åkte förbi oss precis när vi skulle skida ut i spåren utanför stugan. Den första biten ned mot Storsätern bestod av bara nedförsbackar. Det fick vi betala med en lång och seg uppförsbacke upp på fjället igen. Där blev det fika innan vi åkte vidare och njöt av bedförsbackar samtidigt som vi snuddade vid gränsen till Norge.
Vi åt nötter i Valdalsbyggets raststuga där det fanns en sprakade brasa och några grillade korv. Efter det blev det bra mycket uppför igen innan vi nådde Köldyllen som var den sista och andra toppen för denna tur. Vi fick återbäring genom världens längsta nedförsbacke som bara fortsatte och fortsatte. Väldigt härlig och lagom brant så vi behöde inte åka och bromsa så mycket.
Innan sista uppförsbacken hem till Björnliden, som skulle bli en tre fyra kilometer lång, laddade vi med en till fika vid Storsätern. Sen var det bara att bita ihop, detta var det sista vi gjorde idag. Spåren var nypistade igen och hårdare än dem som var uppe på fjället. Det underlättade lite. Låren och stjärten fick jobba rejält men vi tog oss upp även för denna sträcka. Då återstod bara sista 1,4 kilometrarna hem till stugan och den sträckan bjöd på en skön nedförslutning så det var bara att spurta och hundarnas ben gick som trummpinnar ända in i mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar