Då var långfärdsskridskosesongen igång. Några från min långfärdsskridskoklubb har åkt skridskor i ett par veckor nu. För mig var det lagom att sätta fötterna på isen då andra redan testat in säkerheten ett tag. Jag hade tryggt sällskap av Jakob som har många mil skridskoåkning i ryggen. Han har säkert också badat ett antal gånger med kläderna på men är också duktig på att bedöma isen bara genom att lyssna och titta så vi var aldrig nära något bad idag.
Det var en skoj utmaning att åka med Jakob. Han är snabb och har bra teknik. Självklart anpassade han tempot till mig men visst fick jag ta i så att värmen spred sig i hela kroppen. I vanliga fall då jag åker med de utlysta gruppturerna blir det mycket åka och stanna och prata samt fika. Jag och Jakob åkte på, så hoppade vi pratet emellan men fikat tog vi så klart. Vi åkte inte på min max hela tiden men det andra varvet runt Trehörningen som var vår första sjö gick rätt snabbt. Då var vi båda rejält uppvärmda och hade gott om energi i kroppen. När vi åkte som snabbast kändes det som att springa med skridskor på. Det var en härlig känsla av frihet.
Efter fikat åkte vi runt Norrsjön och Sörsjön. Vi var då uppe i nästan fyra mil. Jag var så nöjd efter det och kände att det var perfekt att åka hem. Jakob hade kunnat åka mer men var snäll och anpassade sig efter mig.
Hela dagen åkte vi runt i dimma. Det var rätt ruggigt när vi klev på isen och under fikarasten men när vi var igång så stördes vi inte av att fara runt i den fuktiga luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar