Nu ska jag skriva om något fint. Allt som händer är inte sorgligt.
Jag var ute med hundarna nu på kvällen. Vi gick i skogen till viken med pannlampa. Vi plöjde oss fram i mörkret med käglan av ljus som vi hade framför oss. Marken gnistrade av nybildad frost. När vi var framme släckte jag lampan. Ovanför mitt huvud tornade miljontals stjärnor upp sig. Isen sjöng och vinden i träden knakade. Det var otroligt mäktigt att stå där på stranden under denna stjärnhimmel. Mörkret av träden omfamnade mig bakifrån. Ljuset från himlen och isen svepte över mig uppifrån och framifrån. Jag var överväldigad och skrämd på samma gång.
Det finns en spänning med att vandra själv med hundarna i natten. Jag kände att jag ville dela denna upplevelse med Sebastian. Det är en vacker känsla att vilja dela något med en annan människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar