Jag skriver: december 2016

lördag 31 december 2016

Red Dog och världens bästa Myra

Jag avslutar året med att titta på min favoritfilm Red Dog. År 2016 var ett gott år som kom med den första kelpien i mitt liv. Det är inte vilken kelpie som helst. Det är världens bästa Myra.

Spår och uppletande på nyår

Idag har hundarna fått rejäl stimulans så att de ska vara riktigt trötta ikväll när raketerna drar igång. Jag tror att vi mattar och hussar kommer vara lika trötta.

Jag började med att ta med hundarna på en långpromenad i skogen medan Sofie och Mattias var ute och sprang. Efter lunchen packade jag, Sofie och Mattias in oss och hundarna i bilen för att åka iväg och lägga blodspår. Eftersom jag lagt några spår här omkring och vi alla har vandrat runt här i skogen tyckte vi det var lika bra att åka iväg en bit.

Jag lade två spår medans Sofie lade ett och Mattias höll ställningen tillsammans med hundarna. När vi väntade på att spåren skulle lägga sig lekte vi personsök. Det är riktigt kul tycker jag att se vilken fart hundarna kommer med. Movi fick köra efter Murphy. Jag hade sprungit lite fram och tillbaka för att sedan dyka in bakom en gran. Jag såg hur Movi kom farande rakt emot mig som ett riktigt ånglok. Det var bland det bästa idag att se Movis energi och glädje när hon arbetade i skogen och att se hennes öronlappar fara upp och ner då hon dundrade över riset.

Murphy var dagens spårstjärna. Han gick koncentrerat i backen hela tiden i sitt blodspår. När han burit tillbaka sin klöv till stigen där vi började bökade han sen ner den under lite mossa. Det var hans sätt att njuta av sin fångst. Movi spårade också bra. Hon blandade att nosa i backen och att nosa i luften men hon kom iallafall fram till sitt mål ganska snabbt. Myra var lite väl ivrig och hamnade helt ur spåret så att vi fick börja om ett par gånger. På tredje försöket hittade även hon sin klöv och gick tillbaka med den i munnen tillsammans med en mycket stolt och hög svansföring.

Filmen nedan är från de spår jag lade här om dagen. Jag har provat att använda ett nytt filmprogram men eftersom det är gratisversionen blir det en tråkig stämpel över hela filmen.

torsdag 29 december 2016

Vind i håret och vittring i spåret

Vårvindar friska blåste i mitt hår när jag seglade över älven på skridskor denna förmiddag. Att det är slutet av december verkar vädret inte bry sig om. Jag längtar fortfarande efter att vintern ska börja på riktigt men njöt iallafall av att inta skridskofikat på en sten vid I skansen utan att frysa om händerna.

Efter att ha roat mig själv på isen ett par timmar blev det hundarnas tur att få komma ut. De fick en promenad i skogen och jag lade ett viltspår till Myra i skogen. Jag måste erkänna att det inte är det mest glamorösa en kan göra att gå och dra en rådjursklöv bakom sig och droppa blodshake i marken. Jag är rätt säker på att viltspår inte kommer att bli min och Myras främsta sysselsättning men ibland är det kul att få göra sig till lite extra för sin Myra som verkar älska att vittra påhittat skadeskjutet djur i spåret.

onsdag 28 december 2016

Vintern kom

Äntligen en dag med minusgrader. Snön som kom igår natt blåste bort lika snabbt av gårdagens stormar. Idag kunde jag åka skridskor på glansis i ett vindstilla och soligt landskap. Carl-Gustav och Ann-Mari sällskapade mig på en förmiddagstur på skridskor. Sen tog jag ut hundarna en stund så att Myra fick testa att springa på isen. Jäklar vilken fart det var på henne. Hon drog mig så att jag inte kunde ta ett skär på skridskorna för då hade det gått för snabbt. Det var roligt att se att Myra trivs på isen. Nästa år kommer hon att få springa på riktigt. Nu får hon bara små korta smakprov på draghundslivet.

Efter lunch tog vi en promenad i skogen. Det var precis lika härligt som att vara på isen. Jag älskar dessa soliga vinterdagar. Det gör inget att dagarna är korta när en är ledig. Jag hinner avnjuta många timmar av ljus ute innan jag kryper in i stugan och beskådar mörkret som faller på eftermiddagen.