31. Det är svårt att identifiera sig med en föränderlig siffra. 31 är nog inte jag. 84 är jag. Den siffran förändras aldrig. 84 och jag är aldrig äldre än vi gör oss.
Nu sitter jag på en spårvagn på väg till verkstaden för att plocka upp min cykel Nishiki som jag ska sälja. Bilen Humlan står på en verkstad i Katrineholm med en havererad motor. Humlan är full av loppisfynd som jag hade velat plocka upp och pyssla med idag. Det fick jag inte göra men jag fick åka spårvagn istället.
Sebastian gick upp tidigt på morgonen och tvättade. Senare vaknade jag av att han kom in med en chokladtårta med ett ljus i. Vi åt tårta efter frukosten och efter att jag tingt försäkringsbolaget.
Humlan borde precis klara gränsen för att försäkringen täcker maskinskada. Försäkringen gäller för bilar som gått mindre än tio tusen mil eller är mindre än åtta år. Humlan har gått nio tusen någonting och är sju år.
När jag hämtat Nishiki ska jag hem och koppla på kärran Svansen på min nya cykel Svalan. Sen ska jag hämta de nya Ortleb väskorna som kommit och så är min och Sebastians present till mig komplett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar