lördag 8 april 2017

Tankar för dagen

Tankar för dagen. Vad har jag för tankar? Huvudet känns rätt tomt. Nyheterna säger samma meningar, samma ord om och om igen som ett mantra. Politiker säger det som de förväntas av dem. Vi ska nu gå hem till våra nära och kära, krama dem extra hårt. Alla tänker på de drabbade. På deras familjer. Nu ska vi ta han dom varandra. Nu när det är svårt. Jag tänker på dem som inte har någon att gå hem till. Ingen att krama om när media ropar ut att du ska krama dina kära. Är det då du hamnar bakom ratten till en skenande lastbil?

Vi tänker på de drabbade. Jag tänker på att människor drabbas varje dag. Krig, sjukdomar, svält, olyckor. Korta inslag på nyheterna. Välter en buss i norra Sverige blir sändningen några minuter längre än om det hade varit någon stans i resten av världen. Men så slår den så kallade terrorn till. Nyheterna går på tomgång. Samma meningar, samma ord, som ett mantra.

Mina tankar går till världen. Jag tänker på vad det är för värld vi lever i. För Sverige kommer inget att vara sig likt från och med nu. För världen har det inte skett någon förändring. Den så kallade ondskan finns, och har funnits där länge. Sverige är en del av världen. På gott och ont. Det har vi vetat länge.

Igår eftermiddag, samtidigt som attentatet i Stockholm skedde, hade jag en eftermiddag med jobbet då vi pratade om jämställdhet och likabehandling. Alla i rummet var ovetandes om det som skedde i världen utanför just där och just då. Min kollega som vid tretiden avslutade dagen sade ungefär som följer. Det kan tyckas konstigt att vi ägnar en hel eftermiddag åt att prata om likabehandling när vi alla har så mycket att göra på kontoret. Men i den värld vi lever i, särskilt med allt som händer nu, är det viktigare än någonsin att prata om detta. Att påminnas om att alla människor är lika mycket värda. Vikten av att vi bemöter alla människor på ett respektfullt sätt.

Arbetsveckan tog slut och klockan ringde ut för fredagsmys. Halvvägs på väg hem nådde nyheten de flesta av oss. Jag förstår att det är något knas med världen. Nu är det viktigare än någonsin att lyssna på min kolegas ord. Mitt i all sorg och frustration måste vi påminna oss om alla människors lika värde. Alla har samma rätt att bli bemötta på ett respektfullt sätt.


Inga kommentarer: