Idag vaknade jag till en fuktig och grå dag, om än med hyfsat varm luft. Hundarna och jag tog en lugn morgon medan Sebastian cyklade till skolan för att jobba med ett projekt.
När det är fuktigt i luften passar jag på att springa. Jag tog med mig båda hundarna till skogen. Vi började med en kort promenad som fick bli uppvärmning för mig och Myra. Sen fick Movi vänta i bilen medan jag och Myra sprang. Sist vi sprang var Movi med men det märks på henne att hon inte gillar att springa. Hon har blivit bra seg. Denna gång fick Movi vila och jag och Myra kunde ta ut stegen lite extra.
Det var länge sedan Myra hade selen på sig. Sist hon använde den kunde hon inte annat än att ligga och dra i den. Idag ville jag testa selen för den är mer praktiskt att springa i än i halsband även fast Myra inte ska få börja dra än.
Vi började springa med kopplet knäppt i halsbandet. När vi hittat den fina takten efter bara några meter bytte jag fäste till selen. Jag påminde Myra att ta det lugnt. Så fortsatte hon springa precis lika fint i selen. Det var som ett under har skett. Aldrig hade jag kunnat tro att bytet till sele, som innan var så förknippad med att dra, skulle gå så smidigt.
När vi sprang tränade vi på positioner. Myra sprang vid min sida och jag sade "sida", "duktig". När vi kom in på en smal stig fick Myra springa framför. Jag sade "framför", "duktig". Även då Myra låg framför märktes det att hon ansträngde sig för att inte dra och jag kände att hon hade kontakt med mig och anpassade farten efter mig.
När vi kom längre in på småstigarna fick Myra springa lös. Det var rena semestern för henne. Då låg hon framför och så stannade hon in med jämna mellanrum och väntade på mig. Det var en ren njutning att dela denna upplevelse att springa fritt i skogen tillsammans.
Några stigar bort kom vi till ett ställe där Myra fick vittring på något. Nosen for runt på stigen och stegen blev rappare. Jag bad Myra ta det lugnt och det ryckte i kroppen på henne. Jyst då kom vi in på olika vägar för stigen var väldigt blöt så jag tog en omväg i skogen. Myra var en bit från mig och for runt som en dåre efter denna vittring.
Jag kom ner på rätt stig igen och ropade åt Myra att komma mot mig. Jag säger "häråt" när hon inte måste komma hela vägen fram till mig. Så låg Myra snyggt framför mig igen. Men oj vad jag såg att något fortfarande drog henne framåt, det såg ut som att hon hela tiden ville dra iväg i ilfart. Jag påminde Myra några gånger att ta det lugnt. Så fortsatte hon springa med samma jämna avstånd framför mig. Huvudet var lågt och hon kämpade hela tiden mot sin inre kraft att vilja springa fortare. Helt otroligt tycker jag det är att Myra är så duktig att lägga band på sig själv när jag säger till henne.
På vägen tillbaka sprang Myra bakom mig ett tag på stigen. Hon var då osäker på vart vi skulle och lät mig springa först. Då tränade vi så klart på kommandot "bakom". Det var inte förrän stigen blev bredare och Myra åter igen kände igen sig som hon tog kommandot och sprang om mig.
Under turen hann vi också med att träna på "höger" och "vänster". Det blev några vänstersvängar så det kommandot satte Myra ganska snabbt.
Att springa tillsammans med Myra är det roligaste som finns. Denna tur blev cirka fem kilometer och var varrierad med både större och mindre stigar. Att Myra njuter av att springa råder det ingen tvekan om. Under en vanlig promenad när Myra är lös väljer hon själv att springa och sen vänta in oss istället för att gå. Myras snabba smidiga kropp är gjord för att springa. Hennes vilja att samarbeta med och lyssna in sin förare gör turen till ett rent nöje. Detta är bara början på vår springkarriär tillsammans. Med Myra kommer jag vilja springa hur långt som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar