Myra fyller om några dagar ett år och fick komma till veterinären för att få sin spruta.
Tant Movi fick sig också en undersökning. Hon har ett antal knölar på magen och har också börjat bli svullen runt brösten.
Jag var ganska rädd för Movis undersökning. Jag förstår att hon kan ha ett antal tumörer och är inte beredd att operera en snart fjortonåring hund. På ett sätt ville jag inte höra vad veterinären skulle säga. Tänk om hon skulle konstatera det värsta, att Movi inte länge kan stanna hos oss. Samtidigt så ville jag så klart för Movis skull göra undersökningen så att hon inte går och lider i onödan.
Veterinären klämde och kände på Movi och konstaterade att det fanns ett par tumörer. Movi fick medicin mot inflammationen. Den ska hon ta en vecka så får vi se vad resultatet av det blir.
Jag och Sebastian gick hem med våra hundar, lättade över att det även imorgon kommer att bli en vardag som alla andra.
Med en hund som är snart fjorton år är jag glad för varje dag vi får tillsammans. När jag sätter mig i soffan och Movi kryper upp i mitt knä ger jag henne all min kärlek och lite till. Det finns ingen hund i hela världen som har en så mjuk och gå päls än hennes. På äldre dar och sedan Myra flyttade in i huset har Movi blivit mer mer kontaktsökande. Nu finns det ju konkurrens om mattes famn och Movi ska så klart vara den som är där först så hon inte missar sin plats. Jag tackar och tar emot. Gos från Movi var jag inte så bortskämd med innan.
Förutom tumörer så var Movis hälsa bra. Och matlusten sitter i, så väl som suget att arbeta för godis samt att Movi fortfarande orkar följa med på längre som kortare promenader. Jag andas ut för stunden och tar en dag i taget. Idag är en kväll av lättnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar