söndag 23 april 2017

Movi har fått tillbaka livet

Ta ner mig på jorden. På vägen hem från Västerås stannade vi till i Kungsör och gick en tvåkilometersslinga i Stengärdets naturreservat. Under hela promenaden så svävade jag på rosa moln. Det gör jag fortfarande fast jag ligger i soffan och strax tänkte vila ögonen på dessa moln.

Ett: jag är glad för att Myra var så duktig och fin på utställningen idag.

Två: jag är glad för att Movi har fått tillbaka livet. 

Movi fyller fjorton år till hösten. För fem dagar sedan fick hon komma till veterinären och fick utskrivet medicin för sina svullna bröst där hon har en tumör. Movi har varit hyfsat pigg och det har varit svårt att veta om hon har haft ont. Hon är så klart till åldern kommen och är ingen unghund men har inte haft några problem att följa med på långpromenader, hoppa upp i soffan eller sängen eller för den delen äta med god lust.

Idag när Movi ätit sin medicin i fem dagar märker jag plötsligt att jag har fått en helt ny Movi. Den lite halvsega till åren komna tanten som föredragit att nosa lite extra länge på en fläck istället för att ta några glädjeskutt under promenaden har blivit som förbytt. Movi har fått tillbaka livsgnistan.

När jag och Sebastian öppnade bakluckan för att släppa ut hundarna vid Stengärdet for det ut inte bara en utan två unghundar med full energi i kroppen. Myra rusade upp för stigen och i full fart och efter kom Movi. Hennes svans stod rakt upp i luften medan benen skuttade fram över stigen. Visst såg jag att det fortfarande bor en äldre hund i Movi men den energin hon hade idag har jag inte sett på mycket länge. I vanliga fall kan det komma tre glädjeskutt på sin höjd, nu kom skutten och farten fram flertalet gånger under promenaden. Om jag tog fart på stigen så sprang Movi med maximal glädje vid min sida. Jag var i himlen. Om det är medicinen, det faktum att vi lämnat Västerås och var på väg hemåt, att det bara var vi "familjen" åter igen, att Movi suttit en timme i bilen och fick komma ut eller att vi gick på en ny spännande stig vet jag inte. Vad jag vet är iallafall att det var helt underbart att se Movi i detta tillstånd.

Så nu ligger jag alltså här på rosa moln och känner mig glad och mallig över mina fantastiska djur. Snart behöver jag nog komma ner på jorden igen, men tills dess ska jag bara njuta av denna härliga känsla och de mjuka molnen.


Foto Sebastian Estay


Inga kommentarer: