Myras kikhål

Idag blev det en tur med kärran Svansen för att öva Myra i att åka utan att skälla så hela stan hör som hon gjorde sist. Vi har nu tränat Myra i en vecka att ligga i kärran och trivas där. Den har stått inne i vardagsrummet och hon har legat där och gnagt ben och vilat.

Jag tog fram cykeln och kopplade på kärran då jag kom hem från jobbet. Hundarna hoppade snällt in och jag stängde luckan. Jag började med att gå sakta för att se Myras reaktion. Så fort Svansen var i rullning åkte huvudet ut genom kikhålet som hon skapade sist. Jag lät henne titta ut och belönade att hon var tyst. Efter att ha gått långsamt en bit hoppade jag på cykeln och cyklade långsamt. Jag fortsatte belöna Myra som nyfiken och tyst tittade ut genom sitt hål.

Så cyklade vi upp för Södra promenaden och mötte Sebastian som kom från skolan. Myra var fortsatt duktig. Hon gnällde lite ibland men aldrig något ihållande.

Efter att ha hälsat på husse cyklade vi alla tillsammans till Himmelstalundsfältet. Myra blev otålig efter ett tag men fick hålla ut sista biten och skällde då lite mer.

Sen fick båda hundarna springa. Myra vallade oss alla. Jag och Sebastian cyklade långsamt över det buckliga gräset och upp på ett spår i en skogsdunge. Myra sprang som en dåre framför oss. Hon sprang fram, vände och sprang emot oss och gjorde en fin sväng med lagom avstånd framför cykeln innan hon fortsatt framåt igen. Så höll hon på att springa med en jäkla fart. Med jämna mellanrum stannade vi alla och väntade in Movi som var sist.

Movi fick åka själv i Svansen en bit. Då passade hon på att testa Myrar kikhål och hon gillade det. Tänk att Movi åkt i Svansen så många gånger förr utan att själv komma på tanken att göra sig ett kikhål.

När skogsdungen och fältet tog slut fick Myra dricka vatten och sen hoppa in i kärran igen. Då hängde tungan ut ganska mycket så det var nog skönt att få åka igen.

Det gick bra även hemåt. Myra är inte helt tyst, hon kan skälla eller pipa ibland men det går alltid över. Hon har inte samma ihållande oro som sist. Träningen att ligga i Svansen inne, stödet från Movi och att vi försökte hålla oss borta från den värsta trafiken gjorde nog sitt idag. Och inte att glömma att Myra fick titta ut ur sitt kikhål så att hon kunde ha koll på allt som hände under turen.