Sista dagen med Vajlo behöver bli en vilodag. Det verkar inte vara sprickan i trampdynan som gör att han haltar utan att han är öm i fotleden. Det var säkert ett hopp eller en landning upp på en sten igår som orsakade den ömma leden. Jag har iallafall lindat tassen med en stödlinda för att avlasta leden. Det såg ut som att han fick bra stöd av den när vi var ute på morgonen men haltar lätt gör han. Movi fick iallafall bestämma takten denna runda så en lugn promenad blev det verkligen. Det känns ju sådär att behöva lämna tillbaka en halt hund till matte Sara. Jag hoppas att skadan går över snabbt bara Vajlo får vila.
Jag kan inte sluta tänka på kombinationen galen hund och galen husse och matte. Den kan vara ganska farlig. Jag och Sebastian är ju ganska aktiva och vi tycker mycket om att leka och busa. Movi är en väldigt lugn hund, hon har glatt följt med oss på alla våra äventyr men hon ställer inte upp på några tokigheter. Movi är väldigt duktig på att avgöra sina egna begränsningar, eller kanske snarare avgöra om det verkligen är värt ansträngningen för den belöningen. Vill jag få fart i henne måste jag verkligen peppa henne. En aktiv hund som Vajlo behöver jag istället lugna ner och stoppa. Där gäller det verkligen att tänka en extra gång om hunden klarar det jag tänker göra för den tanken tänker inte Vajlo, han ställer upp på allt.
Nu menar jag inte att jag är helt galen, och inte Sebastian heller men skillnaden mellan en lugn och en aktiv hund är absolut något vi måste tänka på hela tiden. Husse och matte måste försöka bli lite mer som Movi så att vi inte skickar iväg vår aktiva hund på allt för mycket tokigheter. Sen kan ju skador alltid uppstå ändå men men onödiga skador går att förebygga.
Hejdå från vilostugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar