Idag var det dags att prova Vajlos selar. Jag klädde på både Movi och Vajlo en varsin sele och så drog vi ut i kylan. Vajlo hade sin dragsele och satt fast i ett bälte runt mina höfter. Movi fick låna en vanlig sele som passade för att springa vid min sida som hon brukar.
Redan när vi började gå gick Vajlo och gnydde, han var så exalterad att komma igång och springa. På grusvägen mot skogen gav jag kommandot åt hundarna att springa. Vajlo drog iväg direkt och Movi var som vanligt lite mer segstartad men hon kom igång hon med efter en stund och hängde med hyfsat bra.
I vårat lilla hundspann i skogen var Vajlo ledarhunden som höll farten uppe. Movi var hunden längst bak som behövde draghjälp för att få fart i benen. Som mellanhund fick jag peppa hunden bakom mig och bromsa den framför mig. Det var riktigt roligt att se Vajlos energi och fart och häftigt att uppleva de stunder som hundspannet faktiskt var synkat. Andra studenter när jag peppade Movi som mest fick Vajlo extra kraft i sina steg. Då fick jag träna andra muskler i kroppen när jag med höftbältet bromsade den muskelmassiva kropp jag hade framför mig.
För mig som växt upp med ett gäng draghundar och som har dragits runt av dem på skidor som barn är denna form av hundträning som att hitta hem. Vajlo var lätt att styra i svängarna och benen flög fram med den draghjälp som jag fick. Jag längtade redan efter mera när vi var ute och sprang. Nästa gång ska Movi få stanna hemma så att jag och Vajlo kan lägga i en växel till. Movi är mer för långa promenader än för att leka dragspann varv efter varv i spåret.
Efter springturen fick hundarna godis och Vajlo lekte häst genom att kyla ner sig på rygg i det frostiga gräset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar